Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irving Penns kontrollerade elegans

Irving Penn gav affärsbiträden, sotare och gatubarn samma status som fotomodellerna. 100 år efter den amerikanske fotoikonens födelse visas hans bilder nu på Fotografiska i Stockholm.

Annons

Ett porträtt av den undersköna hustrun, svenska Lisa Fonssagrives-Penn, får inleda utställningen. Den Västkustbördiga dansaren Lisa Birgitta blev inte bara en av världens första supermodeller utan också ett av Irving Penns återkommande fotomotiv. Porträttet av henne i harlekinrutig klänning är ett av hans mest kända.

– Hon får inleda eftersom hon var svensk. Det blir ett slags hyllning till henne. Hon var också extremt elegant, här handlar det förstår om mode men också om något annat än mode, säger Matthieu Humery, utställningens franske kurator.

Hell Angels, San Francisco, 1967. Pressbild. Fotograf: Irving Penn

Irving Penn är flitigt visad i Sverige, men det här är första gången som en Pennutställning med bilder ur den franske affärsmannen och konstsamlaren François Pinaults privata samling ställs ut. "Resonance" har tidigare enbart visats i Palazzo Grassi, Pinaults eget konstmuseum i Venedig och efter utställningen i Stockholm måste de ljuskänsliga fotografierna återigen vila i mörker, berättar Humery.

– Därför måste folk verkligen komma och titta nu.

Bilderna är tagna under 1940- och 1950-talen och i de flesta fall publicerade i Vogue. Irving Penn var en flitig världsresenär och en fotograf som även lyckades få sina bilder av urbefolkningar och Hells Angelsmedlemmar tryckta i modemagasinet.

Serien "Small trades", ungefär "enklare yrken" tog han i Paris, London och New York.

– Han ställde människor på gatan på samma nivå som vilken fotomodell som helst. Det finns ingen skillnad mellan hur han ser på människor och objekt, hela tiden lyfter han fram elegansen i det han fotograferar.

Kännetecknande för Irving Penn är också den strikta kompositionen. Matthieu Humery ser ett släktskap mellan hans bilder och 1600-talets franska och flamländska måleri. Så var också Irving Penn utbildad i just måleri och gjorde ibland skisser före själva fotosessionerna, berättar Humery. Även om fotografi per definition handlar om att fånga ögonblick förberedde sig Penn väldigt noga och arbetade nästan alltid i studio. För sina resor konstruerade han en egen bärbar tältstudio.

Lisa Fonssagrives-Penn i harlekinklänning. Pressbild.

– Han såg människor för dem de var, inte som del av en miljö. Studion var ett sätt för honom att kontrollera sitt skapande.

Irving Penn lyckades såväl kommersiellt som konstnärligt och hans hundraårsdag uppmärksammas just nu i en stor utställning på Metropolitan Museum of Art i New York. Även om bilderna på Fotografiska en gång publicerades på tidningssidor är det helt andra versioner av dem som nu ställs ut.

Decennier efter själva fotosessionerna arbetade Irving Penn och hans assistenter med olika kemikalier i mörkrummen, experimenterade och fick på så sätt fram helt nya djup och konstnärliga kvaliteter.

– Han tyckte väldigt mycket om det och skrev till och med en essä om Platinum-processen. Ibland ser bilderna mer ut som teckningar än fotografier.

"Resonance" visas 16 juni till 1 oktober.

*

Fakta: Irving Penn

Amerikansk fotograf som levde 1917 till 2009.

Irving Penns stilbildande moderbilder publicerades från 1943 i Vogue. Men Penns motivkrets var långt större än så. Bland annat reste han världen runt med sin portabla studio och fotograferade ursprungsbefolkningar. I Paris, London och New York porträtterade han människor i enkla yrken i serien "Small trades". Under 1970- och 1980-talen fotograferade han stilleben, däribland cigarettfimpar som han hittade på gatan.

1995 donerade han 100 bilder till Moderna Museet i Stockholm till minne av sin svenska hustru LIsa Fonssagrives-Penn.

Källa: NE

Mer läsning

Annons