Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Innehållet berör i intressant fotoutställning på Magasinet

/

"Foto x 3" heter sommarens utställning på Magasinet i Falun. Tre fotografer visar tre olika uttryck och tre sätt att hantera den fotografiska bilden.

Annons

Nuförtiden förutsätts alla veta att fotografi inte är en direkt avbildning av verkligheten. Ett foto kan vara nästan vad som helst – ett ögonblick av en händelse, en tvåhundrafemtiondels sekund som fångar ljuset in i kamerans dunkla rum, ett iscensatt händelseförlopp där allt är uträknat i förväg eller en bild där människor eller saker har retuscherats bort. Det är bra att vi kan ifrågasätta sanningen i det som vi har framför ögonen. Kamerans och fotografiets roll har diskuterats sedan dess tidiga år under de första decennierna av 1800-talet och frågorna är (konstigt nog?) fortfarande aktuella.

I den här utställningen ser vi exempel på sann verklighet och konstruerad verklighet. Det är skillnad och vi måste också tro att det är skillnad; det dokumentära fotot hävdar att det avbildar faktiska händelser medan det iscensatta refererar till kulturens och konstens tradition och språk.

Utställningsarrangören har valt att presentera konstnärerna i varsitt eget utrymme i det stora utställningsrummet. Tre vita kuber har byggts och ljussatts som avskilda öar i mörkret. Det innebär att besökaren enbart ser en fotografs bilder i taget och utåt i det stora rummet ser man kubernas vita väggar. Delvis blir detta sätt att presentera en väg att slippa problematisera skillnaden mellan det dokumentära och det iscensatta fotografiet och de skilda förhållningssätten. Det hade varit intressant om utställningsarrangören hade kommenterat valet av presentationsmetod någonstans i utställningstexterna.

Det gemensamma för dessa tre är att de inte primärt är intresserade av fotografiska teknikaliteter, greja med filter och att vara beroende av den allra nyaste tekniken i sitt eget arbete. De vill gestalta och berätta och det handlar främst om bildens innehåll och uttryck. Trots det uttalade ointresset för teknik är förstås alla foton i utställningen oantastliga vad gäller utseende och bildmässighet.

Helena Blomqvists bildserie "Slumberland", inspirerad av hennes sons drömmar, visar minutiöst byggda scenografier där en liten pojke träffar monster, drakar, Godzilla och krokodiler i fantasilandskap och städer. Perspektivet är ett barns och bilderna är väl komponerade och genomtänkta. Här finns lekfullhet och fantasi.

I Nygårds Karin Bengtssons bilder är den iscensatta karaktären ännu starkare. Det finns en stark tystnad i dessa bortvända människor som betraktar något som alldeles nyss har hänt. Vi ser inte ens spåren av den gångna händelsen, den är redan borta, vi ser människorna som reflekterar spåren. I hennes bilder finns tydliga referenser till måleri och bildkonst från förra sekelskiftet, till exempel den finske målaren Hugo Simberg och andra symbolister. Det är ett mycket effektivt berättande som skapar bilder som dröjer sig kvar i sin stillhet och bortvändhet.

Bildjournalisten Magnus Wennmans bildserie "Där barnen sover" har blivit mycket uppmärksammad både i Sverige och utomlands (20 juni öppnar två separata utställningar i New York, i FN-skrapan och på NY public library). Tanken bakom projektet är att uppmärksamma situationen i Syrien och hur flykten drabbar barnen. Varje bild visar ett barn, oftast sovande. Närbilder på små barn intrasslade i täcken och filtar, eller liggande utan skydd i en skog eller i skadade byggnader. Det är starka bilder som följs av beskrivande texter som berättar varje barns historia. Wennman arbetar med befintligt ljus och kommer tätt inpå dem han porträtterar. Ett skickligt och berörande berättande med stark närvaro.

Sammantaget alltså en utställning värd ett besök i sommar!

LÄS MER: Nygårds Karin Bengtsson på Fotografiska

LÄS MER: Blomqvist ställer åldrandet i centrum

LÄS MER: Nygårds Karins bilder i kyrkorummet

LÄS MER: Wennman: "Bara en bråkdel av barnen sover tryggt"

Mer läsning

Annons