Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Imponerande kombination av saklighet och vrede

BOK: Kristian Ekenberg har läst Ta-Nehisi Coates ”Mellan världen och mig” och förstår nu författarens genomslag i den amerikanska debatten.

Annons

Alla kan säkert känna igen sig i att vara arg och bråka med någon som håller med och ger en rätt. Men att det bara är orden som pudlar, inte agerandet. Frustrationen i detta.

Trots framväxten av främlingsfientliga politiska krafter, kan etablissemanget ändå fortfarande sägas erkänna rasistiska strukturer och hur arvet efter kolonialism och slaveri fortfarande påverkar samhället. Ändå går orden inte till handling, mycket litet ändras.

Ta-Nehisi Coates förklarar rasismen i USA för sin son. Foto: Nina Subin

Den hyllade journalisten och bloggaren Ta-Nehisi Coates har i ”Mellan världen och mig” tagit upp James Baldwins penna – han som skrev ”Nästa gång elden” – och skildrar i en hybrid mellan essä och ett brev till sin son hur den amerikanska drömmen alltid har legat tung och kvävande över den svarta befolkningen.

Med det amerikanska förknippar vi ofta en peppig ton, att även de dystra berättelserna har en, som de säger, ”silver lining”. Men Ta-Nehisi Coates har i sitt brev till sin son en pessimism som blir starkare av att boken i övrigt känns så amerikansk, skriven för en amerikansk kontext. Svartsynen blir mörkare av att den kontrasteras mot en evigt blå amerikansk himmel.

Han har inga illusioner om att en enkel författare som slår sig ner för att skriva en essä ska kunna förändra någonting. I bästa fall kan han skriva någonting som ökar sonens chans att överleva, genom att göra honom medveten om hur en mörk hudfärg är förenat med livsfara.

Det imponerar hur han hanterar den svårbemästrade kombinationen av saklighet och vrede.

Ta-Nehisi Coates skriver om de unga amerikanska män som blir dödande av polisen och vad som förenar dem: hudfärg. Om fängelserna som fylls med svarta, en industri som har växt fram kring att låsa in en stor del av den svarta manliga befolkningen. Om hur omständigheterna vänder svarta mot varandra i ett dödligt våld.

Blicken riktas ut mot samhället, men alltid med utgångspunkt i hur större skeenden påverkar hans och sonens liv i vardagen. Teorin har alltid en tråd kvar till den fysiska svarta kroppen, den som i slutändan drabbas. Han skriver om hur vita inte behöver vara rasister själva för att gynnas av strukturer med rötter i slaveriet som fortfarande ger dem vinster.

Greppet att skriva till ett barn används denna litteraturhöst även av Karl-Ove Knausgård. Effektivt och omedelbart personligt. Som kritiker blir man dock obekväm, eftersom en sådan intim ton försöker höja texten över en kritisk granskning.

Efter att ha läst Ta-Nehisi Coates ”Mellan världen och mig” förstår man hans genomslag i den amerikanska debatten. Det imponerar hur han hanterar den svårbemästrade kombinationen av saklighet och vrede.

*

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

LITTERATUR

Ta-Nehisi Coates

"Mellan världen och mig"

Översättning: Eva Åsefeldt

(Norstedts)

Mer läsning

Annons