Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hatet mot poesin utforskas

BOK: Kristian Ekenberg läser två nya böcker av Ben Lerner. En essä om varför poesi väcker starka känslor och en roman om en bluffande poet i Spanien.

Annons

Varför hatar alla poesi? frågar sig den amerikanska poeten och författaren Ben Lerner i en essä som landade med viss kontrovers i det amerikanska litterära landskapet och nu har översatts till svenska.

En intressant fråga, som Ben Lerner tyvärr inte ger svaret på, vilket inte betyder att essän inte är läsvärd och har sina poänger.

”Vad är det för en konstform som har föraktet som ett grundläggande existensvillkor?” frågar sig Ben Lerner. Han inleder med att skriva om poeten Marianne Moores ”Poetry”, som inleds med orden: ”Även jag tycker illa om den”.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Nu vet jag inte om Ben Lerners premiss helt går att skriva under på. Om poesin väckte så intensiva känslor som hat, tror jag att den hade haft större möjlighet att breda ut sig i offentligheten än vad den har i dag. Problemet är snarare likgiltigheten.

Ben Lerner för en vindlande argumentation som inkluderar bland annat Platon, Whitman och en analys av vad det var som gjorde den skotska 1800-talspoeten William Topaz McGonagall så fruktansvärt dålig. Som röd tråd i resonemanget finns den förväntan som poesin har på sig och att hatet uppstår när poesin inte lyckas infria förväntningarna om att tala till alla.

Att Ben Lerner älskar poesi går inte att ta miste på i denna lärda essä. Och där finns problemet, tror jag, att hans eget engagemang är så stort att han inte kan förstå hur irrelevant den har blivit i de breda folklagren.

Ben Lerner är även aktuell med ”På väg från Atocha”, en mycket underhållande roman om en ung amerikansk poet som, finansierad av ett stipendium, driver runt i Madrid i syfte att skriva en vetenskaplig dikt om det spanska inbördeskriget, men mest tid ägnar han åt att röka hasch och övertyga unga spanjorskor om att han är en mer intressant och begåvad ung man än vad han i själva verket är.

Ben Lerner är aktuell med två böcker på svenska. Foto: Matt Lerner

Titeln lånas från en dikt av John Ashbery, och romanen ställer, trots sitt leende narrativ, allvarliga frågor kring poesins och konstens roll i dagens samhälle. En sekvens som fångar romanens kärna är när Adam Gordon på ett museum ser en man bli märkbart berörd av ett verk. En känsloyttring så stark att den upplevs som provocerande, som indirekt ifrågasätter hans egen förmåga att i själen ta in ett konstverk och rubbas av det.

En annan sådan minnesvärd sekvens är när Adam Gordon vill göra intryck på en kvinna, vara en djupare och mer spännande person än vad han tror sig vara, och med fejktårar söker sympati för sin döda mor. Naturligtvis lever hon och mår väl hemma i USA.

Satir är att ta i, men ”På väg från Atocha” närmar sig satirens domän, även om huvudsyftet inte är att endast gyckla. Skildringen av amerikaner som slummar en tid i Europa, som om det var ett museum, innan allvaret tar vid i hemlandet är pricksäker och elak.

Varför hatar alla poesi? Tja, ett svar kanske är att vi alla någon gång har träffat en pretentiös Adam Gordon, som har mer intresse av att framhäva sig själv än av poesin i sig.

*

LITTERATUR

Ben Lerner

”Varför alla hatar poesi”

”På väg från Atocha”

Översättning: Alva Dahl

(Natur och Kultur)

Mer läsning

Annons