Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håll på du, lille fege ponken!

/

Lina Erkelius provoceras av Kjell Olof Feldts och Birgitta von Otters bok om alkoholism.

Annons

”Vägen ut” är en pampig titel som säger att någon har kämpat sig igenom en kris och funnit just en väg ut. Titeln förutsätter att det finns någonting som kräver en väg ut. Den ljuger. Det här är en historia som varken är bu eller bä och som i slutet är tillbaka på ruta A. Ingen utveckling har skett. Det enda som sker är en rundgång.

Boken handlar om en potentiell alkoholist som funderar på att eventuellt sluta dricka eller åtminstone dra ner på konsumtionen. Observera garderingarna: ”potentiell” och ”eventuellt”. Om det inte varit en svensk före detta finansminister och hans författande fru som skrivit denna "loggbok” hade den antagligen refuserats.

Alkoholisten kanske inte är någon alkoholist trots allt, och i så fall finns det ju ingen anledning att sluta dricka. Och även om han är alkoholist – måste han verkligen sluta konsumera vin och sprit för det? Nej, tycker han, det borde räcka med att bara dricka lite mindre. MEN då gäller det förstås att ha en järnvilja. Ingen whisky före det och det klockslaget, inget vin efter det och det klockslaget. Och så vill man ju ha beröm för att man är så duktig och ”sköter sig”, inte minst av frun, som i sina avsnitt gör det tydligt att hon är gift med en jättebäbis till karl. Båda två är uppseendeväckande naiva och okunniga. von Otter förstår till exempel inte varför alkoholister får ångest när de dricker. ”Det har aldrig Kjell-Olof haft.”

Så där håller det på. När boken är slut har Feldt fyllt åttiofyra år och tycker att nu är det väl ändå ingen idé att sluta.

Han krånglar till det för sig så väldigt. Eftersom han har ett problematiskt förhållande till alkohol så är han alkoholist. Så lägg ner, tänker jag, sluta kämpa! Lugn och ro i själen får du först när du lägger ner vapnen.

Jag förstår inte för vem boken är skriven. Författarna är överens med varandra om att i fall ”projektet” misslyckas, det vill säga om Feldt skulle gå ner sig totalt, så tänker de inte publicera boken. Fegisar. Det om något hade ju varit intressant att läsa. Den lilla tummetott som det bidde hade passat bättre kvar i skrivbordslådan.

Feldt skriver att han är medveten om att det han skriver och gör kommer att provocera nyktra alkoholister, alltså sådana som jag. Inte vet jag hur det är för nynyktra. De kanske tänker: ”Kjell-Olof Feldt har ju hittat en väg ut, nämligen att inte sluta dricka. Då kanske jag kan följa i hans spår?” Men så dum är väl ingen. Själv känner jag bara: Håll på du, om du vill, lille ponken.

Själv la jag ner vapnen för drygt nio år sedan.

Mer läsning

Annons