Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grymt och rått om vuxenblivandet

BOK: Crister Enander läser debutanten Johanne Lykke Holm.

Annons

En kropp. Bara denna kravfulla kropp. Alla hårstrån. Hud som skrumpnar. Fingrar som vitnar då de utsätts för kyla. Det välvda kraniet runt hjärnan. Vem skyddar detta hårda skelett – henne eller omgivningen?

Johanne Lykke Holm debuterar med en roman om en dagboksskrivande tonåring. Foto: Sara Mac Key

Och så den vita, nästan genomskinligt tunna huden. Tandvärken som kommer och går. Det mesta i hennes liv tenderar att reduceras till något ytterst konkret, till vad som är handfast fysiskt. Gardinens märkliga rörelse trots att ingaen vind smeker tyget. De många och ettriga dofterna, som hon nog så ofta uppfattar som äcklande eller frånstötande. Skafferiets fräna stank av gammal jord och lätt mögliga gamla burkar med inlagd frukt.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Hon rör sig genom ett gränsland. I grunden söker hon en annan gestalt, en stark kvinna som en dag ska träda fram och som ska visa sig vara ingen mindre än just den person som sakta börjat röra på sig under hennes eget skinn. Hon är på väg att bli en annan och har lämnat godtrogenheten bakom sig. ”Det är en märklig sak att bära ett dött barn inom sig.”

Johanne Lykke Holms debut ”Natten som föregick denna dag” är skriven i dagboksform. På första sidan är dagbokskrivaren tretton år och den sista anteckningen för hon in på sin fjortonårsdag. En sak är utan tvekan sann: Hon famlar. Hon söker men verkar pendla mellan en viss nyfikenhet och en ettrigt frätande likgiltighet som gränsar till en självdestruktiv uppgivenhet.

Hon är hemsökt av en vrede och ett djupt missnöje med sitt liv och de människor som befolkar hennes mestadels tomma dagar. ”Jag är ingen lycklig människa”, antecknar hon en dag. Det är en insikt som genomsyrar dagboken: ”Det är en märklig att, att vara ett barn som inte går att älska. Man är olycklig men också fri.”

Det är dock smått omöjligt att entydigt se var gränsen mellan vardag och dröm går, verkligheten tycks i stort sett bli till en plågsam fortsättning på de många svettiga och groteska mardrömmar som hemsöker henne nästan varje natt. Hon går ibland i sömnen och finner det oerhört förnedrande att på morgonen vakna upp i sin mammas säng.

Hon har en syster som heter Cosima. Hon avskyr systern med en stor och hängiven innerlighet. Hon bär på ett stort hat. Vissa dagar hatar hon alla – men främst sig själv. Vreden slår varma höga vågor inom henne. Ett mäktigt äckel inför omgivning och sig själv övermannar henne ofta. Hon är på många sätt en vilsen främling som söker en identitet och en närvaro som hon vill ska spegla hennes självkänsla.

Sårig, sargad, sorgesam i sin såväl smäktande som smärtsamma längtan; en längtan efter att äntligen nå det sammansatta och begripliga där livets trådar börjar löpa samman och skapa ett mönster som inger en känsla av samband. Tankarna är vassa. Insikterna plågsamma. Kampen vägrar hon dock att ge upp. Hon vill bli fri.

”Natten som föregick denna dag” av Johanne Lykke Holm är lika inträngande som påträngande i sin språkliga träffsäkerhet, en skickligt framförd berättelse – grym, rå, smärtsam och suggestiv – från en plågsam tid under en tonårings väg från barn till vuxen.

Crister Enander

enander@kajen.com

LITTERATUR

Johanne Lykke Holm

”Natten som föregick denna dag”

(Albert Bonniers)

Mer läsning

Annons