Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det du inte såg - pjäs som många borde se

/
  • Floppstilen tränas över allt högre ribbor för den unge Patrik. Lisa Tremmel, Emil Roos Lindberg och Jon Karlsson.   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Det vilar ett hot över hela pjäsen. Tränaren (Jon Karlsson) och den unge Patrik (Emil Roos Lindberg)   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Förälskade – Lisa Tremmel och Emil Roos Lindberg. Tränaren Jon Karlsson spionerar.   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Föräldrar som väljer att titta åt ett annat håll. Liisa Tremmel, Mala Kyndel och Jon Karlsson   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Träningen erbjuder gemenskap och framgångar, men det sker också övergrepp. Emil Roos Lindberg, Mala Kyndel, Lisa Tremmel och Jon Karlsson   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Den schysste tränare kör hem gänget – Mala Kyndel, Emil Roos Lindberg, Liisa Tremmel och Jon Karlsson.   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Scenen är en idrottsarena. Jon Karlsson och Emil Roos Lindberg.   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Jon Karlsson, Emil Roos Lindberg, Mala Kyndel, Liisa Tremmel.   Foto: Hossein Salmanzadeh
  • Den vuxne Patrik väljer att berätta (Jon Karlsson).   Foto: Hossein Salmanzadeh

Rapp och rolig, skrämmande och sevärd... Och det sista adjektivet är uppriktigt menat, inte bara en rolighet apropå pjäsens namn.
Dalateaterns senaste uppsättning Det du inte såg bjuder på en tidsresa, men också på en frågeställning som är rykande aktuell.

Annons

Det börjar med det magiska hoppet på 2,42 meter, då Patrik Sjöberg slog världsrekord 1987. Publiken sitter i halvcirkel kring scenen, eller snarare idrottsarenan.

Jag ser pjäsen en torsdag förmiddag i sällskap med ett gäng sjätteklassare från Södra skolan i Falun. Redan när dramapedagogen Malin Byman hälsade välkommen i foajén kom ivriga skådespelare och avbröt när hon berättade om allt som inte fanns på 1970-talet - mobiltelefoner, World of warcraft, massor av tv-kanaler...

Och den ivriga, otåliga känslan står sig genom hela föreställningen, en serie snabba sketcher med ytterst få talande tystnader, när de inträffar så blir det laddat. Skådespelarna går in och ut ur roller, byter om vid sidan av men är ändå synliga, sätter sig ute i publiken och får ungdomarna att fnissa med när de agerar mopsande elever.

Scenografen Suzane Crepault som även står för kostymer är värd en eloge, för de tjocka madrasserna som höjdhoppare landar på, som blir både soffa, säng och dörr. För de tidstypiska attiraljerna - pannband, frisyrer, velourbyxor, kortkorta shorts och Vi fem-boken som den unge Patrik snattat på Åhléns. Det är en igenkänningsfaktor för oss som var med, och förhoppningsvis en tidsresa för ungdomarna. Äldre lärare kan ju alltid plocka fram album och bevisa att vi faktiskt såg ut så, även om bilderna börjat blekna.

Dalateaterns senaste pjäs för barn och ungdom är nyskriven, baserad på Sjöbergs uppmärksammade självbiografi med samma namn där han berättar om hur en tränare utnyttjade honom sexuellt under flera år.

Emil Roos Lindberg gestaltar inkännande den upproriska och lite tafatta 11-åringen, han som drömmer om att bli hockeyproffs tills det visar sig att han är en hejare på att ta sig över ribbor, han som ännu inte förstått att det är övergrepp när tränaren börjar tafsa, han som inte har någon att vända sig till när föräldrarna väljer att inte se.

De tre övriga på scenen gör också ett strålande jobb i många roller, det är snabba scener, men blir inte ytligt, och görs med humor.

Över hela pjäsen vilar dock ett hot, åtminstone för den som vet vad som komma skall. Övergreppen är antydda, men det räcker. När den unge Patrik till slut skriker "stopp" så är det en befrielse, liksom när den äldre Patrik bestämmer sig för att skriva en bok.

– Att berätta hjälper, det är inte ditt fel, är ett huvudbudskap i föreställningen.

Jag undrar lite grann över hur de unga med så skiftande bakgrund uppfattar det här rappa kammarspelet, de har ju inte samma förförståelse som en medelålders recensent.

Men som vanligt fyrar Dalateatern av en trestegsraket – teater, matpaus och till sist samtal om elevernas upplevelser, under ledning av dramapedagog.

Mer läsning

Annons