Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debutroman som lämnar en otäck smak i munnen

BOK: Kristian Ekenberg läser Niklas Elmérs debutroman "Trojkan".

Annons

Trängseln runt grytorna tätnar. Möjligheterna krymper. Konkurrensen om toppositionerna kramas åt.

Vi har kunnat läsa reportagen om ungdomar som mår dåligt i prestationssamhället. Ungdomsrevolten tillhör det förflutna och är i dag bara något de allra mest privilegierade har råd med. För att ha en chans på de mest åtråvärda positionerna krävs noll misstag och även arbetsmarknadens lägre regioner ger lite utrymme för snubbel.

Journalisten Niklas Elmér debuterar skönlitterärt med en roman om makt och klass.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Häromåret skrev Elise Karlsson en fascinerande och iskall roman om prekariatet, de som får inställa sig på tillfälliga arbetsplatser med tjänstvilliga leenden, och när journalisten Niklas Elmér debuterar har han snarlika glasögon på sig, även om blicken är riktad högre upp i näringskedjan. En annan jämförelse är Jens Liljestrands ”Adonis”, även den om maktrelationer i universitetsmiljö.

I ”Trojkan” skildrar han en ung, manlig klassresenärs möte med en elitutbildning, där den som klarar av att klämma ut sig på andra sidan kan räkna med en gräddfil i karriären. Inofficiella härskare av denna utbildning är Trojkan. En grupp av studenter som huvudpersonen rör sig i utkanten av, och hoppas få ansluta till, i en hierarkisk miljö där osynliga sociala koder och studieprestationer styr tillvaron.

Tentamen närmar sig och i universitetets korridorer sprider sig en stämning av paranoia. Misstänksamma blickar kastas bland dem som mer kan beskrivas som studiekonkurrenter än som studiekamrater.

Niklas Elmér studerar kyligt maktens mekanismer och fångar skickligt klassresenärens perspektiv. Den groende misstanken om att meritokratin är en bluff och att spelet är riggat på förhand. ”Trojkan” kan beskrivas som en roman om just den ungdomsgeneration som jag skriver om inledningsvis. I extremform, förvisso, men ändå igenkännbar.

Genom att vara vag lyckas författaren förmedla den osäkerhet som människorna i romanen lever i, oron över att ha missat väsentlig information eller misslyckats med att avkoda spelet som de spelar. Men Niklas Elmér är även konkret när det krävs, när han skildrar specifika detaljer som skiljer katterna från hermelinerna. Som att flitiga barn från studieovana hem i skolan kan ge sig själva en chans att avancera i samhället, men inte får lära sig andra väsentliga färdigheter som att ”ta ett rum”.

”Trojkan” är en koncentrerad debutroman utan överflödiga ord. Den lämnar en otäck smak i munnen, vilket får anses vara ett gott betyg åt författaren.

LITTERATUR

Niklas Elmér

”Trojkan”

(Atlas)

Mer läsning

Annons