Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Folkmusikens statusförflyttning - från fornminne till självständig konstform

Från fornminne till självständig konstform. Folkmusikens förflyttning i den musikaliska hierarkin skildras i Märta Ramsten nya bok.

Annons

Under en vecka i februari diskuterades intonation, tonhöjder, i gruppen Svensk folkmusik på facebook. Om det finns alternativa tonhöjder, tonplatser, mellan tonerna på en fiol…vad ska de kallas: kvartston, mikrointervall eller fritt intervall?

I diskussionen brottades amatörer, professionella, doktorander, studenter och helt vanliga spelmän vilka förde fram sina åsikter på lika villkor. I facebookgruppen fanns flera akademiledamöter representerade.

180 år tidigare hade musikdirektören, gymnastikdirektören och teckningsläraren Carl Erik Södling (1819-1884) inlett ett skriftligt fälttåg som bland annat resulterade i Handledning för varande och blifvande organister och klockare, Musikalisk kyrkotidning och Svenska folkmusikens historia. Efter organistexamen hade han tjänstgjort i Floda i Sörmland, Västervik i Småland och Buenos Aires i Argentina. Där blev han professor i ”sång och musikens litteratur” vid Lyceo de la Plata. Åter hemkommen höll han föreläsningar om den Skandinaviska folkmusikens historia och om indianernas musiktraditioner. Han bombarderade Kungl. Musikaliska akademien med ansökningar om stöd för folkmusikforskning och med förslag om hur musiklärare skulle utbildas. De skulle ges kunskap i musikhistoria, terminologi, kyrkomusik och sist, men inte minst, i nordisk folkmusik. Efter ihärdigt arbete fick han sedan nyttja Musikaliska akademiens lokaler för att ge föreläsning, på villkor att han betalade för belysningen.

Bokens författare, docent Märta Ramsten, har varit chef för Svenskt visarkiv och är mångårig ledamot av Kungliga Musikaliska akademien. I boken skildrar hon den långa vägen för akademien att ta in folkmusiken och dess företrädare i gemenskapen.Carl Erik Södling var en trägen arbetare i musikens vingård men kom ändå inte ända in i akademien. Han blev stående på tröskeln till de fina salongerna med titeln ”agré”, icke fullvärdig medlem.

Fornforskaren Richard Dybeck (1811-1877) gjorde långa vandringar i inlandet vid mitten 1800-talet och redovisade sina upptäckter vid populära folkmusikaftnar i Stockholm. Han skrev texten till det som senare skulle bli vår nationalsång, ”Du gamla, du fria” men sågs över axeln av akademien. Hans arrangemang var inte tillräckligt konstmässigt arrangerade. Från bildandet 1771 tog det 95 år till dess att folkmusiken nämndes vid akademiens årshögtid vilket gjordes 1864 av prins Oscar Fredrik, senare Oscar II (1829-1907). Folkmusiken bedömdes ha ett nationellt värde. Prinsen kommer även senare tillfällen ta upp folkmusikens värde.

Det dröjde dock till 1974 innan Leksandsspelmannen Knis Karl Aronsson valdes in på meriten ”spelman”. Så kom Pelle Jakobsson in i akademien, Ole Hjorth, Sven Ahlbäck, Ellika Frisell, Mats Edén.

Ramsten skildrar utvecklingen från att de folkliga musikuttrycken, visor, ballader och danslåtar, enbart sågs som ett råmaterial för konstnärlig bearbetning till att ses som en självständig konstnärlig uttrycksform.En utveckling som inte minst Märta Ramsten kan ta åt sig äran av att ha varit drivande i.

Kungl. Musikaliska akademien och folkmusiken

Märta Ramsten

(Gidlunds förlag)

Mer läsning

Annons