Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyska "fantomsmärtor" kvar

/
  • Tysk glädje. Den 10 november 1989 dansade tyskar från öst och väst i glädje på muren i Berlin sedan den Östtyska regeringen överraskande meddelat att medborgarna var fria att resa vart de ville.

Annons

Doften av plast och syntet slår emot besökaren och man kan röra vid en äkta avlyssningsapparat, provsitta den älskade Trabi-bilen och se der Sandmann (Jon Blund) på teve.

Men störst intryck gör några små lerfigurer i en monter, föreställande en kollektiv potträning på någon barnkrubba. En text upplyser att inget av barnen fick resa sig förrän alla presterat något.

Idag finns det i det förenade Tyskland ingen barnomsorg värd namnet (minnet av Hitlerjugend och ungpionjärerna avskräcker), något som drabbar yrkesverksamma mödrar i hög grad.

Att Tyskland fått sin första kvinnliga förbundskansler är inte orsaken till att en förändring nu ändå ser ut att komma till stånd och till och med planeras att bli gratis.

I en ny välskriven bok som bland annat granskar förutsättningarna i Förbundsrepubliken Tyskland efter murens fall, av ambassadör Karl-Erik Norrman, granskas bland annat DDR-regimen.

Nästan två generationer berlinare hade vant sig vid ett delat Tyskland och många känner ännu idag "fantomsmärtor" efter omställningen.

Euforin efter enandet har förbytts i nostalgi där östtyskar anklagar västtyskarna för kolonial respektlöshet. Hela integrationsprocessen, menar man, har skett på västtyska villkor.

Öst förlorade sin sociala infrastruktur, skriver Norrman, och väst styrfarten i ekonomin. Minst två generationer lär det ta för att uppnå också emotionell jämvikt.

Om den svenska linjens politik under kriget går meningarna isär. Norrman hänvisar till den del av forskningen som visat svenskarnas följsamhet under 30-talet.

Det "dåliga samvetet brände under fingrarna" och i efterhand blev Sverige politiskt "överkorrekt", skriver han.

Andra forskare hävdar att Sverige visserligen köpte freden genom handeln med Tyskland, men att Sverige i grunden var antinazistiskt och att det framför allt gällde att inte bli indragna i kriget.

Idag tillhör tyskarna "the good guys" igen, inte bara i Sverige utan i hela världen. Sverige och Tyskland ligger nära varandra när det gäller miljöfrågor och en generös invandringspolitik och tyskarna har inspirerats av den svenska välfärdsmodellen.

Svenska författare säljer mycket bra - vilket kan tyckas märkligt i ett land som är diktarnas och tänkarnas och med internationell ryktbarhet på kulturens alla områden.

Marianne Fredriksson låg för något år sedan högst på den tyska bestsellerlistan och alla tyska tevekanaler köper allt som produceras om Wallander.

Många analytiker har hävdat att det är de tyska karaktärsdragen perfektionism och grundlighet som möjliggjorde Nazitysklands brutala framfart, något som Harald Ofstad varnade för leder till att se nazismen som ett historiskt engångsfenomen och därmed något främmande.

Granskar vi istället ideologin blir avståndet genast mindre.

Men idag är tyskarna ett av de mest fredsälskande folken och fredsviljan sträcker sig över partigränserna.

Oavsett regering har Tyskland varit starkt pådrivande när det gäller Europaintegrationen - en garanti mot framtida krig i Europa - och antisemitiska handlingar och yttranden bestraffas, även om man inte går så långt som i Österrike där det är förenat med fängelsestraff att officiellt förneka förintelsen.

Intolerans och rasism tolereras inte och för Norrman står det bortom allt tvivel att Tyskland idag är en av världens sundaste och mest fredsälskande demokratier.

Man vägrade till exempel att skicka trupper till Irak, trots att man haft USA att tacka för så mycket, något som fick Bush att irriterat säga:

- Well, as you know, the Germans are pacifists.

TYSKARNA

De skuldtyngda mästarna

Karl-Erik Norrman

Carlssons

Mer läsning

Annons