Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Pornografi under täckmantel?"

/
  • Pressbild Med små medel. Den amerikanske författaren Robert Coover är skicklig som en miniatyrmålare och har en så akut känsla för komik att man häpnar, enligt tidningens recensent Örjan Abrahamsson.

Annons

Varför är det inte nog? frågar sig Herrn uppgivet. Envist, ihärdigt, full av pliktkänsla har han använt alltifrån svischande björkris, snärtande handflator till smackande hårborstar, vinande läderpiskor på Hembiträdets bara stjärt. Likväl: inte nog.

Vad är nu detta? Sadistisk pornografi under en litterär täckmantel? Också, åtminstone en smula. Men Robert Coovers knappt sjuttiosidiga berättelse är framför allt ett förtätat, rasande skickligt gestaltat drama vars tolkning är lika gäckande som sublimt.

Robert Coover, född 1931, har sedan 1960-talet framgångsrikt mutat in en unik nisch inom den amerikanska prosan med sina berättartekniskt briljanta och komiskt lekfulla berättelser. Men först nu finns han på svenska. En bra introduktion till denne säregne prosaist.

Handlingen är inte mycket att orda om. Herrn vaknar upp varje morgon - fortfarande halvt drömmande och fysiskt upptänd- medan hembiträdet kommer in i rummet, vädrar, putsar och fejar - och till slut, varje dag, gör ett misstag.

Och motvilligt tvingas Herrn - så upplever han det själv - bestraffa henne. Smisk! Om och om igen, med små variationer. Denna sado-masochistiska sängkammarduett är provokativ, men egentligen inte så sexuell, låt vara att Coover gärna tangerar den gängse sexualmoralen.

Översättaren Claes Wahlin (till vardags litteratur- och teaterkritiker i Aftonbladet) lyfter i sitt efterord fram Coover som den store mytkritikern. Så sant. Myter i alla dess, inte minst populärkulturella och faktiska uppenbarelser fascinerar honom.

I sitt magnum opus The Public Burning skildrar han hur de spiondömda makarna Roseberg avrättas offentligt på Times Square i New York. Stort party. Festfixare för denna massmedialt medeltida karnevalsföreställning är ingen mindre än Richard Nixon.

I Att smiska hembiträdet är det annat slags myt som penetreras: ordning och underkastelse. Den som vill kan läsa boken som en skarpsinnig analys av makt och könsroller, därtill som en metaroman.

Men man kan nöja sig med det mest uppenbara och läsa boken som ett stycke lysande underhållning.

Boken är dessutom ett ypperligt exempel på vad litteraturprofessorn Larry McCaffery kallat "kubistisk" prosa, något som Coover utvecklade redan på 60-talet i (numera klassiska) noveller som The Babysitter och The Elevator.

Han utgår från en utmanande simpel händelse - i The Elevator åker en man hiss till sitt kontor varje morgon - och återberättar sedan samma historia om och om igen, med små men avgörande variationer.

I mindre ekvilibristiska händer skulle resultatet bli lika skoj som att läsa telefonkatalogen från A till Ö. Men Coover är skicklig som en miniatyrmålare och adderar en sådan akut känsla för komik och språklig fantasi att man häpnar, skrattar högt och tänker till, tänker större. Förtjust återvänder jag till Att smiska hembiträdet och tänker: att det kan vara så kul att smiska och att bli smiskad.

Onekligen en provokativ tanke. Eller?

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Fakta: Litteratur Novell

ATT SMISKA HEMBITRÄDET

Rober Coover

Övers: Claes Wahlin

Vertigo

Mer läsning

Annons