Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orhan Pamuk ändrar perspektiv – vill inte vara pessimist men gärna feminist

Först en yoghurtförsäljare och nu en brunnsgrävare. I stället för att som vanligt skildra medelklassen har Orhan Pamuk ändrat perspektiv. Med "Den rödhåriga kvinnan" ville han också bli feminist.

Annons

Det är i alla fall så han brukar uttrycka det under sina bokturnéer i turkiska städer. Även om han försöker vara retsam och provocerande blir reaktionerna ändå desamma.

– Kvinnorna längst fram, på första raden, klappar händerna lite försiktigt i stället för att utbrista: "hur kan du, en smutsig man, bli feminist". Det är rörande och lite ömsint.

Orhan Pamuk,

Inför sin förra roman, "En främmande känsla", intervjuade Orhan Pamuk mängder av manliga gatuförsäljare i Istanbul. Inte så att han inkognito gav sig ut med en bandspelare. Han öppnade helt enkelt fönstret och bad försäljarna komma in, bland annat för att upptäcka att en stor del av tillverkningen gjordes av deras fruar där hemma, något som männen inte ens ville berätta.

Det var också då som han bestämde sig för att ge kvinnorna om inte huvudroller så åtminstone starkare röster och mer utrymme. På samma sätt ville han också skildra sitt Istanbul genom de mindre bemedlades ögon.

– Men jag kommer att fortsätta med mina medelklasskaraktärer, om nu någon skulle oroa sig för det.

Högintensiv förvisso, men hans svenska förlagskontakt beskriver honom samtidigt som betydligt mer avspänd än när han var i Stockholm för elva år sedan och tog emot Nobelpriset. På frågan om han presenterade sig för yoghurtförsäljarna som Nobelpristagare svarar han med en anekdot:

– Nu ska jag berätta hur Nobelpriset fungerar hos många turkar: Ibland blev jag igenkänd när jag åkte taxi, varpå chauffören utbrast: "min herre, grattis till din Oscar".

De böcker han har skrivit efter Nobelpriset har sålt bättre i hemlandet än de tidigare romanerna vilket förmodligen har fler förklaringar. Vare sig han skriver om en miniatyrmålare, en förälskelse eller som nu om en utsatt brunnsgrävare är det på samma övertygande sätt. Som läsare invaggas man lätt i tron att han öser direkt ur levd erfarenhet.

– Efter "Oskuldens museum", som är en kärlekshistoria, frågade alla mig om det var jag som var Kemal? Det finns inget svar på den frågan, men det är glädjande att få den.

Stockholm är sig likt, konstaterar Orhan Pamuk som inte varit här sedan han tog emot Nobelpriset 2006.  Pamuk berättar alltid vad hans nästa roman som handla om. Med vännerna diskuterar han det han skriver i detalj. Den bok han skriver på nu utspelas på en ö där pestsmittade sitter i karantän.

Varför är det då hans allra senaste roman, "Den rödhåriga kvinnan" som blivit hans snabbast säljande roman i Turkiet? Vad är det han träffar med sin berättelse om brunnsgrävaren Mahmut, tillika muntlig historieberättare av Guds nåde, och den unge lärlingen Cem? Orhan Pamuk vill egentligen inte svara på frågan men påpekar att romanen bara är hälften så lång som hans förra, och därmed billigare i Turkiet.

Varför så ödmjuk?

– Något annat skulle se illa ut särskilt i det protestantiska Sverige.

Men några antydningar ger han till slut i alla fall. "Den rödhåriga kvinnan" är också en idéroman där den unge lärlingen genom hela livet brottas med två klassiker, en grekisk och en persisk: Sofokles "Kung Oidipus" där sonen ovetande mördar sin far, och den omvända historien i Ferdowsis persiska nationalepos "Shahnameh" ("Kungarnas bok") där en krigarfar utan att veta om det dödar sin godhjärtade son.

– Fadern gör det för landets bästa, för statens integritet. I det fallet är faderns brutalitet legitimerad eftersom den tryggar statens fortsättning, säger Pamuk och berättar om hur berättelsen om den persiske kungens våld och sorg går igen i mängder av samtidens turkiska tv-serier och filmer.

– Nu talar jag alltför tydligt, men det är uppenbart att det här alluderar till dagens Turkiet. Återigen dödar den turkiska staten sina barn på många sätt, även om jag nu talar i metaforer.

Och nu är han djupt allvarlig. Någon yttrandefrihet finns inte längre i Turkiet där alla känner sig hotade i dag, konstaterar Pamuk. Inför folkomröstningen gav han ändå en intervju till den turkiska dagstidningen Hurriyet där han utförligt motiverade sitt nej till den konstitutionella förändringen som skulle stärka presidentens makt. Tidningen vågade inte publicera intervjun.

– Men den här romanen skrev jag långt innan allt det här hände. Jag är ändå inte pessimistisk. Det fanns kvarter i Istanbul fyllda med regeringspropaganda men där 70 procent ändå röstade nej. Men när folk blir gripna av polisen och rädda så säger de också ja.

Orhan Pamuk om

.......rödhåriga kvinnor:"Hon är en jungiansk arketyp i alla kulturer, men det finns också skillnader. I den europeiska är hon arg, kontrollerbar, annorlunda, individuell. I min del av världen är hon också annorlunda, men mer lättfotad, hon är en gränsöverträdare som inte anses ärbar. Men det intressanta är att det trots de här kulturella och sociologiska arketyperna finns många turkiska kvinnor som färgar håret, som aktivt väljer en roll av att vara nejsägare, som säger 'jag är annorlunda, jag är den kvinna som du inte är'"

....sin nästa roman: "Den heter 'Pestens nätter' och utspelas år 1900 på en ö där det råder karantän. Karantän betyder massor av soldater och politik, min roman rymmer förstås kristna, muslimer, uppror och så vidare. Jag är just nu i mitten av den."

...om den fängslade kollegan Asli Erdogan, just nu frigiven i väntan på rättegång: "Vi åt middag strax efter att hon släppts ut fängelset. Hon var väldigt uppriven, men nu mår hon lite bättre".

Fakta: Orhan Pamuk

Född: 1952, uppvuxen i Istanbul i en släkt där många av männen utbildade sig till ingenjörer. Gick först arkitekthögskola men hoppade av efter tre år för att bli författare.

Titlar i urval: "Den svarta boken" (1995), "Mitt namn är röd" (2000), "Snö" (2002), "Istanbul: Minnen av en stad" (2006), "Oskuldens museum" (2009), "En främmande känsla" (2016).

Sverigeaktuell: "Den rödhåriga kvinnan" har just kommit i svensk översättning.

Samhällsdebattör: Trots att han alltid sett sig som skönlitterär författare utan politiska intentioner har Orhan Pamuk också fått rollen av en debattör. Han var den förste författaren i den muslimska världen som offentligt fördömde fatwan mot Salman Rushdie. Han tog också ställning för sin kollega Yasar Kemal när denne ställdes inför rätta 1999.

Pamuk själv åtalades för att ha förolämpat "turkiskheten" efter att ha sagt till en schweizisk tidning att 30 000 kurder och en miljon armenier dödats i Turkiet. Åtalet lades ner, men 2007 hotades Pamuk av extremister. Från att ha haft tre livvakter har han i dag en.

Mer läsning

Annons