Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livlös blåser liv i deckarschablon

Annons

Livlös är den femte boken om Londonpolisen Tom Thorne, som efter sin pappas död tappat fotfästet i tillvaron. Steget ut på gatan blir för honom lika mycket en slags botgöring, som en förtvivlad jakt på den skyldiga.

Skickligt lotsar Billingham läsaren genom "det andra London". Den stad som inte dyker upp i turistbroschyrerna annat än som en obehaglig skugga. Det precisa språket förmedlar lukterna, smutsen och hopplösheten i ett samhälle som har sina egna regler och hierarkier.

Billingham använder deckarformen för att förmedla ett socialt budskap om hemlösas villkor, om synen på drogberoende, och den nonchalanta behandlingen av hemvändande brittiska soldater.

Berättelsen är befriande renons på snyftig sentimentalitet och förnumstigt von oben-perspektiv. Billingham är rak, genuint intresserad, och han förmedlar en ilska som får sidorna att vibrera.

Den uppbrutna tidsföljden och de många rösterna ger dynamik åt berättelsen, men Livlös följer ändå i mycket ett klassiskt upplägg.

En serie av mord och dimridåer leder till en överraskande vändning, och slutar i en dramatisk uppgörelse. Även Billinghams kommissarie Thorne är en figur vi har sett förut.

En enstöring som har svårt att följa regelverket och brottas med chefen, alkoholen och skuldkänslor efter faderns död.

Livlös kunde därför ha blivit en tämligen ointressant dussindeckare av typen "frifräsare blir uträknad, men vänder underläget i sista stund och löser kvistigt fall". Men Billingham är alldeles för driven för det.

Miljön, dialogen och karaktärerna höjer sig högt över snittet och tillsammans blåser de schablonen till liv. Ett spännande och engagerande liv dessutom.

Fakta: Litteratur Deckare

LIVLÖS

Mark Billingham

Minotaur

Mer läsning

Annons