Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gränslöst i stark roman

/

Annons

Hela boken är ett skri. Av saknad! Av svartsjuka!

Ericsdotter ger andlöst ord åt den totala hudlösheten hos den som förlorat fokus i sin värld. Det är stark läsning.

Vill man, kan man se boken som en kort kärleksroman. Två temperament speglas: Hon den gränslösa, spontana och nu övergivna. Han den rigoröse som kräver ramar.

Hon fastkedjad vid den älskade och ende utan nåd även om hon kan dela bädd med andra. Han levande i tron att man kan älska två. Mellan dem båda ett barn i vardande, buret av den andra kvinnan.

Sällan har jag läst en bok där innehåll och uttryck är så intimt förenade som i denna lyriska berättelse om en förbindelse som inte låter sig upplösas trots att kontrahenterna från början anat att deras möte var begränsat av tiden:

Första fjärilar, en bit gräs som torkar,

vi har vetat det hela tiden, att du skulle

komma, att du skulle gå över. Timmarna

däremellan i feber.

I bakgrunden finns en mamma "som ifrågasätter, det är ingen hejd på det hela, du kan inte kasta dig handlöst varenda gång".

I nuet faller besvärjelserna ihop verkningslösa: "Jag kastar pengar i fontänerna, sliter bort ögonfransar, niger för nymånar."

Fakta: Litteratur Roman

FÖRBINDELSE

Åsa Ericsdotter

W & W

Mer läsning

Annons