Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glädjeevangelium enligt Judas

/
  • För eftervärlden. Nästan alla ickekanoniserade texter skrivna kort tid efter Jesu liv utplånades av kyrkan. Men 90 procent av Judas evangelium har räddats till det koptiska museet i Kairo.

Annons

När mästaren, kallad Jesus, såg deras futila fromhetsövningar skrattade han hånfullt: Ni kommer aldrig att känna mig! Lärjungarna ilsknade till. Hädiska tankar! Jesus såg och utmanade dem: Vem vågar möta mig ansikte mot ansikte!?

Ingen vågade. Utom en, lärjungen Judas Iskariot som reste sig och sade: Jag vet vem du är och varifrån du kommer. Och Jesus insåg att Judas - och endast Judas bland de tolv - skulle kunna förstå. Jesus tog Judas åt sidan och sade: Jag ska lära dig konungarikets hemligheter.

Och de hemligheterna avslöjar Jesus för Judas - och endast för Judas!- i det under tusentals år legendariskt omsusade, närmast mytiska Judasevangeliet. För bara några år sedan återupptäcktes denna märkliga text och publicerades förra våren - efter 1700 år i glömska.

Nu kan vi läsa hela evangeliet, nedtecknat på koptiska, i engelsk översättning i religionsvetarna Elaine Pagels och Karen L King. Andra experter har visserligen kommenterat och översatt Judasevangeliet, men Pagels och King tillhör världens främsta auktoriteter på området.

Framför allt sätter de kunnigt och vältaligt in texten i sitt historisk och kristna sammanhang. Och det behövs. Själva urkunden, Evangeliet enligt Judas, upptar blott fjorton bitvis kryptiska boksidor.

I likhet med andra icke-kanoniserade evangelier var Judas glädjebudskap (vilket är vad evangelium betyder på grekiska) enbart känt indirekt, genom den tidiga kristna kyrkans rasande angrepp på de förment hädiska texterna om Jesus. Historien skrivs av segrarna och exemplet blir sällan mer tydligt än i fallet med den kristna kyrkan.

På 100-talet fanns åtskilliga andra, kontroversiella, udda, pragmatiska, moraliska, visionära, gnostiska tolkningar av Jesu lära, exempelvis de berömda evangelierna enligt Thomas och Maria Magdalena.

Men endast Nya testamentets idag välkända, fyra evangelier passerade Irenaeus nålsöga. I princip alla andra texter blev fördömda. Och alla kopior förstördes. Trodde kyrkan och resten av världen.

Men sedan mitten av 1800-talet har det dykt upp ett fyrtiotal texter som ger delvis helt andra in- och utgångar till Jesu liv och lära. De i särklass viktigaste fynden gjordes i Egypten 1945, i Nag Hamadi, där femtiotvå så kallat gnostiska skrifter, nedtecknade på 300-talet, plötsligt kastade nytt, bitvis revolutionerande nytt ljus över den tidiga kristenheten. Jesus talade med många tungor.

En text som inte återfanns i Nag Hamadi var den kanske mest beryktade, Judasevangeliet. Men på 1970-talet spreds ryktet att obskyra antikhandlare saluförde en text av Judas som påstods ha hittats i den egyptiska öknen. Att det verkligen handlade om en autentisk text, nedtecknad på koptiska på 300-talet bekräftades 1983 av expertis. Så spekulanterna var många, men priset alltför skyhögt (tre miljoner dollar).

Evangeliet försvann återigen. Efter många hemliga turer, under vilka det redan medfarna papyrusmanuskriptet blev mer och mer förstört, lyckades en schweizisk antikvitetshandlare med hjälp av National Geographic Society förvärva texten år 2000. Efter flera års försiktig restaurering - ungefär 90 procent av texten kan läsas - har evangeliet fått permanent hemvist på det koptiska museet i Kairo.

Så vad nytt med Judas?

Det mest förbluffande är givetvis att den mest förhatliga, demoniserade personen genom hela den kristna historien här framställs som den viktigaste av alla, alltså vid sidan av Jesus själv. Utan Judas så kallade förräderi hade aldrig Jesus blivit korsfäst. Förrädaren är ett helgon! En för kyrkan rent hädisk idé, som givetvis också lockat många författare, bland annat Jorge Luis Borges, att dikta om denne den beundransvärde, gudalike Judas.

Judas framställs som den enda kloke bland lärjungarna, värdig Jesus förtroende. Enligt Judasevangeliet tar inte Judas sitt eget liv utan blir stenad av de andra lärjungarna!

Allt enligt Jesus egna planer, som Judas, motvilligt, accepterar. Med dessa andra ord är Judas den kristna historiens förste martyr.

Varför denna upp-och-nedvändning? Judasevangeliet skrevs i mitten av 100-talet, sannolikt i polemik med den tidiga kyrkans viktigaste enhetssträvare, Irenaeus, och hans fyrkantiga val av evangelier, alltså versionerna enligt Markus, Lukas, Matteus och Johannes. Irenaeus fördömde hätskt alla andra Jesustexter och särskilt just Judasevangeliet.

Judasevangeliet är inte uttalat gnostiskt, men hävdar likväl att kroppen bara är kropp, i motsats till de kanoniska texterna. I köttet kommer människan inte att återuppstå efter döden - endast i anden. För övrigt berättar Judas varken om korsfästelsen eller återuppståndelsen. Evangeliet slutar med att Jesus överlämnas till de judiska prästerna av Judas som får "några kopparmynt".

Fokus ligger istället på Jesus hemliga ord till Judas om konungarikets hemligheter. Jesus förklarar världen och himlen för Judas, tecknar ett slags kosmologi, ständigt med inskjutna karikatyrer av de andra - enfaldiga, urbota korkade - elva apostlarna.

Liksom Pagels och King blir jag överraskad, smått förfärad över Judas sätt att skildra Jesus som en retlig, elak och rent hatisk man, som dessutom förbannar homosexualitet och det traditionellt judiska.

I jämförelse med det tankeväckande, vackra, poetiska Thomasevangeliet, är denna text mörk, sträng, dyster, magsur.

Judasevangeliet framstår som motsatsen till ett glädjens budskap. Inte mycket kärlek där inte. För ett ögonblick tackar jag nästan Irenaeus.

Men, som sagt, Judasevangeliet måste ses i sin historiska och kristna kontext, läsas som en polemisk partsinlaga. Det mest fascinerande är att Judasevangeliet bidrar med ytterligare en pusselbit till vad textfynden i Nag Hamadi visat. Att den tidiga kristenheten inte bara hade ett, heller inte två eller tre, utan många olika, bitvis direkt motsägande ansikten.

Under kristenhetens första århundraden rådde en intensiv maktkamp om hur Jesus lära skulle tolkas. Den kristna kyrkan som vi idag känner den vann på knock out. Och utplånade alla spår av förlorarna.

Men - Gudskelov - bara nästan.

Fakta: Litteratur Religionshistoria

READING JUDAS

The Gospel of Judas and the Shaping of Christianity

Elaine Pagels, Karen L King

Viking

Mer läsning

Annons