Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördolda djup avtäcks hos Carl Larsson och hans verk

/
  • Carl Larssons Midvinterblot stötte på många hinder på sin väg till Nationalmuseet. Men som konstvetaren Ranaxe påpekar, vann konstnären oftast sina strider till sist. Här en förlaga till det slutliga verket.

2011 har visat sig bli ett märkesår för Carl Larsson-forskningen, med två studier som förändrat och fördjupat bilden av konstnären och hans verk. Konstvetaren Mats David Ranaxe leder med symbolers hjälp i bevis hur Carl medvetet utformade Sundborn-ateljén till en kyrka. Inger Dahlman har läst, och låter sig övertygas.

Annons

Hösten 2011 har två anmärkningsvärda böcker om Carl Larsson (1853-1919) kommit ut och helt förändrat bilden av denne och hans konst. Först kom Per I. Gedins JAG Carl Larsson, som slog ihjäl myten om den soligt leende konstnären mitt i lyckolandet. Nu kommer Mats David Ranaxes Carl Larsson & Evigheten som dissekerar fram dolda berättelser ur Carl Larssons fresker och målningar och hävdar att hans ateljé i Sundborn var en hemlig kyrka, byggd som en manifestation över honom själv.

Konstvetaren Mats David Ranaxe kom Carl Larsson nära som guide på Sundborn. Han fängslades bland annat av paret Larssons 3000 böcker och började gräva sig in i den komplexa värld av religioner, teosofi, konst och kultur som Carl var insatt i. Där fanns också symbolerna. Dem tar Ranaxe fasta på när han jagar svar på varför Carl Larsson målar som han gör.

Ranaxe pekar på hur Carl Larsson nästan alltid går segrande ur strider, och strida får han ofta för sina verk. Jättemålningen Midvinterblot är det mest uppseendeväckande exemplet. Carl Larssons skisser 1910 refuseras gång på gång och Nationalmuseum tackar nej när Anders Zorn erbjuder sig att skänka målningen. Turerna knäcker konstnären. Efter hans död åker Midvinterblot upp och ner på museets vägg tills den 1933 packas undan för gott. På 1980-talet tackar museet åter nej till en svensk privatperson som vill skänka målningen. Sedan hamnar den i Japan. På 1990-talet lånas den ut till museet. Svenska folket gillar vad det ser, samlar in 15 miljoner och så blir det till sist som Carl Larsson ville.

Carl Larsson blåste liv i frescotekniken och kom att prägla både Stockholm och Göteborg med sina stora muralmålningar. Detta betonar Ranaxe. Men han gör mer än så. Han påvisar i sina noggranna analyser de dolda budskapen i freskerna, till exempel politiska antydningar eller hänvisning till romanser i 1700-talets kungahus.

Allt i boken överskuggas emellertid av hur Ranaxe med symbolers hjälp leder i bevis hur Carl medvetet utformade Sundborn-ateljén till kyrka. Analyserna av målningarna Skolgossarnas korum på Ladugårdsgärde samt Livets gåta, vilka båda finns i ateljén, är avgörande för att man skall förstå Ranaxes kyrkoteori.

Korum fungerar som altartavla. Skolgossar, konstnären, hans vänner och bekanta är modeller. I bilden har, enligt Ranaxes analys, Carl Larsson målat in Jesu hela liv, från den obefläckade avlelsen till Kristi himmelsfärd. Som en rysare är det att få ledspåren utpekade för sig: se gossarna som den himmelska hären, rektor och två lärare som de tre vise männen, och så vidare. Från början tveksam inför Ranaxes teori, finner jag mig efterhand överbevisad.

Ateljén invigdes vid midnatt år 1899, alltså på gränsen till det nya seklet. Midsommarafton 1900 lät Carl Larsson döpa alla sina sju barn där, vid en bänk som fick bli altare framför tavlan. Ranaxe hävdar att han gjorde det för att ateljén skulle bli konsekrerad, det vill säga heliggjord.

Mats David Ranaxe öppnar med Carl Larsson & Evigheten djup hos konstnären och hans verk som hittills varit fördolda, liksom Per I. Gedin i sin bok lyfte fram det mörker som förtärde idyllmålaren på Sundborn. Böckerna gör 2011 till ett märkesår för Carl Larsson-forskningen.

Inger Dahlman

Mer läsning

Annons