Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debut med viktig generationsroman

/

Annons

Hannes är en mjukis, en romantiker som drömmer om intimitet och den eviga kärleken. Han har blivit tillsammans med Wilma och han dyrkar henne.

Frippe är hård och kall, åtminstone så länge han orkar bevara sitt mödosamt uppbyggda skal av likgiltighet.

Av någon märklig anledning är det Frippe som har överlägset lättast att få tjejer. Han sätter på dem i fyllan utan att bry sig om dem.

När Frippe, bakom Hannes rygg, blir inleder en rent sexuell relation med Wilma börjar han känna sig svag. Och det skrämmer skiten ur honom.

Hannes och Frippe representerar med andra ord två olika sorters manlighet, men att kalla den ena ny och den andra gammal känns inte helt historiskt korrekt.

Däremot är karaktärerna och deras samspel en utmärkt illustration till hur förvirrande det kan vara att vara ung man idag och försöka hitta en roll som överensstämmer med motstridiga krav och förväntningar.

Vad ska unga killar dra för slutsats av att det är de sviniga och dryga killarna som har lättast att få tjejer och som betraktas som sexiga?

Den tredje killen i gänget är Kristian och han är inte ens med i spelet om tjejerna, han fyller ett tomt svart hål i bröstet genom att äta på tok för mycket.

Han är för tjock för att få några tjejer överhuvudtaget. Han har tagit Frippe och Wilma på bar gärning, men vet inte om han vågar eller bör berätta om sveket för Hannes.

När Wilma gjort slut åker Hannes från hemstaden Falköping till Stockholm. Där ska de vaga drömmarna gå i uppfyllelse och minnena från nonsensstaden Falköping och av Wilma ska blekna.

Så blir det inte. Han kommer tillbaka som en loser och grabbarna tar upp sitt rutinsupande. Men inte ens alkoholen ger några kickar längre och deras gemenskap känns mest av allt krystad.

Sandahls ton är både distinkt, hård och poetisk, överensstämmer perfekt med de känslomässiga lägen killarna befinner sig i.

Vi som inte sa hora handlar om drömmar som sakta men säkert mals ned till ett intet. Den handlar om killar som mår skit, skär sig för att känna och hetsäter för att slippa.

Den utmanar myten om att det bara är tjejer det är synd om. Den utmanar myten om att det främst är tjejer som har konstiga förväntningar på sig.

Mans- och kvinnorollerna skapar vi tillsammans tycks Sandahl mena och det är naturligtvis sant, även om det sällan är någon vågar säga det rakt ut.

Vi som inte sa hora handlar även om den falska bilden av rak och ärlig manlig gemenskap, den ryggdunkande idrottsgemenskapen.

Det är en angelägen generationsroman - en idéroman om manligt och kvinnligt skulle man kunna säga - som förhoppningsvis kommer att läsas av både killar och tjejer.

Det är mer än en lovande debut, oerhört gripande och engagerande från början till slut.

VI SOM ALDRIG SA HORA

Ronnie Sandahl

Wahlström & Widstrand

Mer läsning

Annons