Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cirkus utan skyddsnät i Høeg-landet

/

Annons

Clownen Kasper Krone råkar tolv år gammal ut för en olycka. Läkarna förbereder honom på en framtid, i bästa fall i rullstol, i värsta fall än dystrare.

Det visar sig att de får fel, faktum är att i stället för reducerade förmågor får han en alldeles unik sådan - han upplever världen och människor i toner.

När han håller ett brev i handen kan han lyssna sig till innehållet, när han drar i duschdraperiet spelar Chopins regndroppspreludium.

Romanen utspelar sig trettio år senare och olyckorna har hunnit ifatt honom, han är på obestånd och jagad av kronofogden som han desperat försöker hålla stången genom att extraknäcka med barnterapi.

Hans liv får en vändning när han en dag träffar den synska KlaraMaria inför vilken han blir saligt tondöv. Det ständiga tonflödet är inte bara en välsignelse och knappt hinner han uppfatta den nya fridsamma sensationen innan flickan kidnappas.

Samtidigt skakas Köpenhamn av jordbävningar som komna från ingenstans, men som framgångsrikt förutspåtts av den märkliga KlaraMaria.

Med kronofogden hack i häl börjar han tillsammans med ungdomskärleken Stine och den benlöse chauffören Franz Fieber söka efter flickan vilket resulterar i att han drar på sig än fler fiender och dessutom finner att KlaraMaria bara är ett av flera helgonlika barn med särskilda gåvor som försvunnit.

Clownen på dekis försöker skapa reda i sitt eget förflutna samtidigt som intrigen tätnar och en konspiratorisk bild börjar ta form med den musikaliskt ihåligt ljudande gangstern Kain i en nyckelroll.

Allt är framfört som en kombination av en urspårad cirkus, deckardrama och ett inspirerat filosofiskt seminarium på temat musikteori och mysticism.

Høeg har en grundligt förankrad blakesk drift att "gå genom perceptionens dörrar", finna en rikare verklighet, och låter ingen sten vara ovänd i sin esoteriska jakt.

Mycket är ansatser och hugskott och inte sällan grumligt, men de lägger en för Høeg omisskännlig färg till framställningen och bidrar till att förlägga dem till ett särskilt "Høeg-land" jag alltid uppskattat: slagfärdigt civilisationskritiskt, lekfullt och med ett känsligt lackmuspapper nedsänkt i samtiden.

Scenerna ruschas fram som i ett energiskt pumpande dataspel, det är en stormflod av erupterande sensationer med hovnarren, jokern och underdogen Kasper som kontrapunkt.

Emellanåt känns det som om Høeg är för glupsk, han vill för mycket och romanen är ofta farligt nära överbelastning, den hopknytande logiken har sina brister.

Men återbesöket i Høeg-land är sammanfattningsvis både efterlängtat och lustfyllt, förhoppningsvis tar det inte tio år innan det är dags för nästa visit.

DEN TYSTA FLICKAN

Peter Høeg

Övers. Ann-Mari Seeberg

Norstedts

Mer läsning

Annons