Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: DNA kastar nytt spännande ljus över svenskarnas ursprung

Karin Bojs och Peter Sjölund: Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren
Albert Bonniers förlag

Annons

DNA bär information om släktskap. Gener ärvs och förändras mycket långsamt, och därför är DNA-analys i dag ett kraftfullt redskap för historiker, släktforskare och arkeologer.

Via DNA kan man spåra förfäder långt tillbaka i tiden och se hur släkter har rört sig över världen. Precis det gör Karin Bojs och Peter Sjölund, som båda tidigare har skrivit i ämnet - i Karin Bojs fall är denna bok uppföljaren på hennes Augustbelönade "Min europeiska familj - de senaste 54 000 år sedan". Men nu är det Sveriges befolkande som kartläggs med hjälp av DNA-analyser från såväl forskare som tusentals privatpersoner.

Här följer författarna y-kromosomer och därmed "pappornas" släktlinjer. Liksom i Bojs förra bok visar DNA att våra förfäder kom hit i tre stora forntida vågor. Först de mörkhyade och blåögda jägarna, som följde bytesdjuren i spåren när inlandsisen drog sig tillbaka. Några tusen år senare kom de mer ljushyade bönderna, och efter dem herdefolket som vi kallar indoeuropéerna. De förde bland annat med sig språket (två tredjedelar av våra ord är indoeuropeiska), metallurgin (med dem kom bronsåldern) och förmågan att tåla färsk komjölk som vuxen.

Kronprinsessan Victoria med flera beundrar hällristningarna i Bohuslän. De är verk från bronsåldern, alltså då indoeuropéerna hade nått Sverige i den tredje stora invandrarvågen som befolkade vårt land.

Boken är byggd som Bojs förra: enkelt och rappt skriven, korta kapitel som varvar berättelsen om hur författarna gått tillväga med faktaavsnitt och smått dramatiserade scener om "papporna" och hur de levat. Det förunderliga är nämligen att några enstaka personer finns bland anfäderna till stora delar av den svenska manligheten.

Som "Ragnar", som kom till Jylland från stäpperna i nuvarande Ryssland för 4 800 år sedan och är anfader till var sjätte nu levande svensk. "Inge" var troligen bonde vid Vänern på 200-talet f Kr, och han har var tjugonde svensk som sina ättlingar. Eller "Ivar", som kom hit för mer än 4000 år sedan och skulle bli anfader till fyra av tio nutida svenskar. Och de skandinaviska männen har förstås också lämnat genetiska spår efter sig på andra platser, till exempel där de dragit fram på vikingatåg.

Men givetvis har genmaterial också kommit in utifrån. Den här boken fortsätter in i historisk tid, och periodvis under medeltiden var halva den svenska stadsbefolkningen tyskar. Och staden Göteborg anlades av holländare. En stor del av poängen och bokens aktualitet är att hela vår historia bygger på att människor rört sig över världen. Dagens invandring är inget särskilt, bara ännu en variation på det urtida temat.

Tanken på de enorma tidsrymderna svindlar, men ännu mer svindlar det att vi faktiskt kan veta så mycket om dem. Med boken i hand krymper tiden till något greppbart. Extra intressant blir det när gamla myter visar sig ha sanningshalt - till exempel att de judar som bär namn som Lev (i Ryssland) eller Lewis (I USA) och hävdar att de är av Levis stam (se Gamla Testamentet), till 80 procent kunde spåras till en gemensam anfader i Mellanöstern för ett par tusen år sedan. Eller att samer inte är den avgränsade grupp som man tidigare trott: de har samma "fäder" som de flesta andra män i Sverige, Finland och Norge.

Så knyter författarna samman fragment till en helare bild; de gör det krångliga överskådligt och enkelt att ta till sig och dessutom hyperspännande. Detta är en historiebok för varje svensk.

För Plus-kunder: Intervju med Peter Sjölund

Mer läsning

Annons