Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Ädel dissikerar medelklassen

/
  • Skriver roman. I Bo Ädels romanutkast finns enligt Marcus Birro en innerlig vilja att berätta. Språket flyter lätt och enkelt.

Annons

Det är inledningen. Men samtidigt är inte Martin värre än någon annan. Han tycker om att arbeta. En förtjänst av arbete är pengar. Jag känner ändå sympati för Martin. Jag känner människor som honom.

Jag har suttit ner och talat med dem längre än en timma och varje gång kommit fram till att det ryms massor av olika människor där bakom.

Ingenting är svart eller vitt. Ingenting är så enkelt som det vid en första anblick kan verka. Det är så lätt att utifrån ha dömande åsikter, att fördomsfullt omge sig med fördomar om andra. Men den som föraktar har redan förlorat.

Det är befriande att läsa Ädels romanutkast. Han har god koll på hantverket, språket flyter lätt och enkelt. Ibland kanske temperamentet blir en aning svalt men det där är bara en anmärkning i marginalen.

Efterhand kompliceras bilden. Persongalleriet utökas med Kárina som lever i ett, ska vi säga, mediokert förhållande med Peter och blir kär i yngre kollegan Niklas.

Ibland blir Ädel en Lars Norén som dunkar upp medelklassen på obduktionsbordet för fullständig dissikering.

Han vill mycket, Ädel, och det spretar kanske lite åt några håll för mycket, men ambitioner och en innerlig vilja att berätta, att brinna för det, är något som saknas i svensk prosa.

Ädel har en skarp blick för sin omgivning. Jag läser gärna mer.

Mer läsning

Annons