Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är "den nya litteraturen" verkligen så här dålig?

/
  • Enögd roman. Sabina Strands roman har inspirerats av hennes blogg och handlar om separationen från sambon. Recensenten Sabina Ögren är skeptisk till boktypen och sågar Strands debut.

Annons

Då säger vi så, jag blundar för det faktum att bokens omslag är fullständigt nedlusat med hänvisningar till Strands blogg och koncentrerar mig på att betrakta detta som litteratur, i en mer traditionell mening, istället.

Ett sådant utgångsläge är inte till Strands fördel och gör nog inte boken, inom sin genre, rättvisa heller. Men, låt gå.

Saker min sambo och jag tyckte olika om är en enögd betraktelse över en parrelation som havererat. Berättarjaget är en kvinna som med några månaders distans till det inträffade sätter sig ned och i detalj går igenom alla de händelser som föregick sambons snöpliga sorti.

Tonen är genomgående syrligt ironiserande och istället för att gestalta mannen och relationen på ett sätt som lämnar något kvar till läsaren skriver Strand på näsan.

Hon använder sig av ett typiskt ironigrepp när hon vänder på perspektivet och inleder ett flertal av betraktelserna med att "man måste förstå honom" följt av en radda beskrivningar av alla löjliga omständigheter som skulle kunna vara sambons bevekelsegrunder.

På ett ställe vill berättaren vara lite ironiskt generös när hon skriver att det är hög tid att hon berättar om hur jobbig hon faktiskt var att bo med, så att inte läsarsympatierna lutar över för mycket åt hennes håll, följt av ytterligare en tirad vars enda syftet är att ytterligare svartmåla exet.

Att sambon är en självupptagen komplett idiot råder inget tvivel om, men den onyanserat ensidiga nidbilden i kombination med Strands sökt komiska, effektsökande von oben-perspektiv slår tillbaka på berättaren själv som redan efter ett par sidor framstår som allt annat än sympatisk.

De sista sidorna i romanen är ett veritabelt vältrande i floskler av typen "det kommer en ny dag i morgon", "var hoppfull" eller "tro på att det kommer att bli bra igen".

Den här boken har inga allmänmänskliga kontaktytor, den är ältande och babblig, övertydlig och överironisk och avslutningen är i förnumstigaste laget. Rolig är den inte heller.

Men det verkar sitta en förläggare på Norstedts som har fått korn på "den nya litteraturen", den som tydligen säger något väsentligt om samhället vi lever i idag och som skrivs av unga kvinnor och män som befinner sig mitt i Mediasveriges allt snabbare snurrande och alltmer sällan självreflekterande miniatyrverklighet.

Jag antar att vi har fler böcker av den här typen att vänta. Dessvärre.

SABINA ÖGREN

Fakta: Litteratur Roman

  • SAKER MIN SAMBO OCH JAG TYCKTE OLIKA OM
  • Sabina Strand
  • Norstedts

Mer läsning

Annons