Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

1970-talspapporna var pionjärer

/
  • Kvinnlig bastion. En större andel kvinnor än män anser att staten inte ska reservera fler föräldradagar för pappan.
  • Klassiker. Den klassiska affischen på Hoa-Hoa Dahlgren skulle understryka att det gick att vara karlakarl och pappaledig. Samtidigt.

Annons

Den svenska mansrörelsen, representerad av föreningen Befria mannen och RFSU, utmanade stereotypen om den tysta hårda familjeförsörjaren utan känsloliv och djupare relationer, som trängtar efter makt och föraktar allt som har med kvinnor att göra.

Men se, det gick inte, visar historikern Helena Hill i sin nya avhandling Befria mannen! Pionjärerna blev hårt attackerade, främst av andra, ickesympatiserande män.

Journalisten Jan Guillou rapporterade efter ett besök på ett mansläger hur mjäkiga och eftergivna männen var. Guillous smädande uttryck levde kvar länge i den allmänna debatten.

Några år senare stod tre psykologer för dödsstöten mot rörelsen. Psykologerna menade att barnen riskerade att bli störda av att pappan istället för mamman vårdade barnet.

Att forskaren Lars Jalmert kunde visa att små barn är sociala och mycket väl kan knyta an till två eller flera personer oavsett kön, var för sent. Lägren fick för få besökare och RFSU ändrade sin inställning till att det var viktigt att odla trygga könsidentiter.

Hill randanmärker att arkiven från mansrörelsen inte visar män klädda i mjukis- och velourkläder. Om mjukismannen existerade var han inte särskilt aktiv i mansrörelsen.

Mjukis betydde feminin och en feminin man var ingen man, han var en överträdelse mot rådande normer. Myten om kläderna utgör i sig ett bevis för att de som går före i olika samhällsfrågor riskerar att bli hånade och utmålade som farliga.

Den första svenska mansrörelsen är idag historia. De män som bidrar till den andra våg som just nu kan skönjas i bokväg (En sexists bekännelser, Med uppenbar känsla för stil, Kukbruk, På Y-fronten intet nytt) liksom alla de killar idag som utan omgivningens hån kan knyta an till sina barn, har alltså både velourkillar och mansrörelsen att tacka för sina möjligheter.

BEFRIA MANNEN!

Idéer om förtryck, frigörelse och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970-talet och tidigt 1980-tal

Helena Hill

Bokförlaget h:ström

Mer läsning

Annons