Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blockeringarnas tid

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om att vi inte får låta blockeringar och missförstånd ta över.

Annons

Hur kommer vi att minnas dessa år i världshistorien och, inte minst, i våra personliga livshistorier? På den frågan finns det förstås lika många svar som individer, men en gemensam nämnare bland många kommer nog vara att det var under dessa år som en gammal vänskap dog eller en familjebrytning inleddes.

Jag tänker på det efter att ha läst en artikel av den amerikanska humoristen och författaren David Sedaris, som i tidskriften The Paris Review listar tio orsaker till varför han har varit politiskt deprimerad på sistone.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Sedan jag läste hans lista har den sista punkten återkommit flera gånger i mina tankar, jag har återberättat den för människor i min närhet, inte kunnat släppa den. David Sedaris berättar om hur en av hans gamla vänner under presidentinstallationsdagen skickade en av dessa Trump-förlöjligande memes som valsar runt på nätet, och hur han då, på skoj, svarade:

”Kära Lyn, jag är ledsen att du motsätter dig förändring, eller är så trångsynt att du inte förmår att se bortom dina inskränkta antaganden. I framtiden skulle jag uppskatta om du kunde behålla sådant här för dig själv. David.”

Skämtet i svaret, som Sedaris inte analyserar själv, består av hur människor numera tycks delas in i två kategorier och hur absurt det skulle vara att han tillhörde den andra kategorin, det vill säga vara en Trump-supporter som snipigt undanber sig framtida ”lustigheter” om The Donald.

En minut senare skickar han ett till mejl: ”Just kidding”. Skoja bara.

Men mejlet studsar tillbaka. Han testar igen. Studs igen. Dubbelstuds. ”Hon har blockerat mig! inser jag. Efter 38 års vänskap!”

Anekdoten kladdar sig kvar hos mig inte bara för att den är så talande för vår tid, och för att den pillar på sårskorpor av liknande erfarenheter ur mitt eget liv, utan också för den där siffran som specificerar hur många år deras vänskap går tillbaka.

Vi har fler kommunikationsvägar än någonsin, ändå verkar det förtvivlat svårt att samtala.

Efter det amerikanska valet kom vittnesmål om hur Trumps seger förstört många amerikaners helgfirande, när det politiska blixtnedslaget skapat ett helvetesgap genom många familjer. Här hemma har Sverigedemokraterna haft en liknande effekt och orsakat uppsagda bekantskaper.

Jag har stor förståelse för att man till slut kan dra slutsatsen att ens politiska värderingar och människosyn skiljer sig så mycket åt att en framtida relation tycks vara omöjlig, men om vi, efter 38 års vänskap, väljer att blockera någon i stället för att svara är vi illa ute.

Om de snabba blockeringarna är vår tids melodi, är missförstånden en minst lika vanligt förekommande refräng. Ett stingsligt politiskt klimat gör att vi tenderar att dra de värsta av slutsatser. Vi har fler kommunikationsvägar än någonsin, ändå verkar det förtvivlat svårt att samtala.

Själv började jag, efter flera års idogt vägrande, använda smileys. Jag insåg att risken att ses som surmulen eller, i värsta fall, komplett galen var för stor annars. En smiley hade nog räddat David Sedaris nattsömn.

Mer läsning

Annons