Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders Björnsson vägrar gå i tidens flock

BOK: Anders Björnsson vägrar bli en del av åsiktsindustrin. Crister Enander läser en kritisk tänkare som trivs i hård motvind.

Annons

Anders Björnsson.

Det kritiska tänkandet, ett obundet och radikalt ifrågasättande, har alltid stått högt i kurs hos Anders Björnsson. Han har övertygande vägrat att följa tidens flock i deras tjurrusningar från en ståndpunkt till nästa. Han saknar all fallenhet för att instämma med den som får de flestas uppmärksamhet därute på åsiktskrämarnas arenor.

I boken ”Björnsson själv. Otrons artiklar” möter oss en författare och flitig skribent i helfigur. Spännvidden är bred. Anslaget allvarligt men samtidigt lätt och lockande genom stringens i språk och tanke. Här finns ett porträtt av den begåvade marxistiske historikern Per Nyström, som senare gick in i SAP och bland annat var statssekreterare åt Gustav Möller. I över trettio år var han landshövding i Göteborg och återvände till forskningen och skrivandet.

Och en skildring om och – tycks det mig – hyllning till den proletära kepsen. Kepsen blev en klassmarkör sedan Lenin bar sin bylsiga huvudbonad. Modet spred sig snabbt bland arbetare i Europa. Borgaren Max Weber – den av sociologer ständigt hyllade och kritiserade – närmar sig Björnsson för att studera inflytandet som Weber utövat på historieforskningen. Porträttet ger en inblick i ett eländigt liv.

En essä om ett udda kapitel i svensk aborthistoria samsas med en vacker och insiktsfull betraktelse över brevskrivandets betydelse, dess historia och – inte minst – dess framtid. Och Joseph Roth – som Björnsson även översatt – dyker självfallet upp.

Sin kritik och på en gång granskade och folkbildande essäer, den egna hållningen, har Björnsson alltid odlat under självrannsakan och forskning. Det finns hos Anders Björnsson ett starkt drag av fritänkare; i böcker och essäer träder en vaken iakttagare fram, en besinnad men starkt engagerad skribent som efter en tid i rampljuset drar sig undan för att åter ta ut bäringen i en föränderlig värld.

Inga tankar får vara färdigtuggade. Han vill själv bita i och äta av kunskapens hårda bröd.

Hans ståndpunkter är aldrig lättköpta. Han bedriver studier i de ämnen som väcker hans intresse genom att inte vara entydiga. Det är i den i dag allt mer avbefolkade korsningen mellan livsfilosofi, historiens lärdomar och en personlig tillämpning som Björnsson helst befinner sig; undersökning, besinning, reflektion och rannsakan. Därefter är det tid att skriva. Då återstår i regel få reservationer. Tydlighet och pregnans är hans kännetecken.

Minst av allt är Anders Björnsson en av åsiktsindustrins många kappvändare. Motvinden är trots hans milda läggning hans naturliga hemvist. Den unge och radikale skribenten i Clarté lever kvar.

Anders Björnsson har en välutvecklad känslighet; ett sinne för det sinnliga och påtagliga. Dofter som sveper förbi, handens trevande rörelser över såväl mjuka som sträva ytor, ansiktsuttrycks skiftningar, städernas mer omärkliga förvandlingar och inte minst ombytliga stämningar hos de människor han möter. Han äger en – som det fördomsfullt heter – kvinnlig intuition, en öppenhet för de små rörelserna och enbart antydda. Därigenom blir hans skrivande konkret – levande och handfast. Och kanske har det aldrig varit tydligare än i denna viktiga och stimulerande bok.

LITTERATUR

Anders Björnsson

"Björnsson själv. Otrons artiklar"

(Carlssons)

Mer läsning

Annons