Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Än kan Ohlsson

BOK: Kristian Ekenberg har läst en fin och komplex skildring av relationen mellan djur och människa, skriven av Bengt Ohlsson.

Annons

Efter Bengt Ohlssons senaste romaner ”Rekviem för John Cummings” och ”Swing” hade jag nästan gett upp om hans författarskap. Kolsyran tycktes ha försvunnit och det som fanns kvar hade någonting avslaget över sig.

Men med nya ”Drick värmen ur min hand” har Bengt Ohlsson skrivit sin bästa roman på länge, kanske någonsin. Den lyckas införliva författarens satiriska blick för livet i storstaden utan att bli kallt maliciös.

Bengt Ohlsson hittar äkta känslor i sin senaste roman, skriver vår kritiker. Foto: Patrick Miller

Martin är en misslyckad dramatiker som sadlat om till socialarbetare, rör sig i Stockholms innerstad som fisken i vattnet, är bästis med en snajdig (för att använda ett Ohlsson-ord) minister och har tillräckligt med kulturellt kapital för att kunna manövrera över samtidens sociala minfält. Men en moloken stämning vilar över hans liv. Hans äktenskap går på sparlåga, relationen till dottern är vacklande och alla i hans närhet tycks vara mer framgångsrika.

Han jobbar på Sexköparsektionen och följer med polisen på tillslag. På arbetsplatsen har han också en hemlig förälskelse i Zerya, en mycket yngre polis som han kan föra de samtal med som stelnat tillsammans med frun. Det är under ett tillslag mot en bordell som han kommer i kontakt med en sexköpare som slänger sig framför tåget och vars hund Martin får ta över.

Hunden blir en katalysator för att dra fram allt som är fel i hans liv. Hustrun och dottern är avvaktande inför hunden, som om de ogillar att Martin får någonting eget i tillvaron och inte bara är deras feministiska projekt. Omgivningen ifrågasätter hans besatthet vid ett djur, en känsla så stark att han är beredd att överge hela sitt stadgade liv för att få behålla hunden.

På kort tid har jag läst två fina skildringar av relationen till ett djur, denna och Anneli Jordahls nya roman. Båda skriver om hur relationen till ett djur kan kännas som ett bättre alternativ än relationen till människor.

Bengt Ohlsson skriver en av de bästa analyserna av kärleken till en hund som jag har läst, men det är inte en okomplicerad relation han skildrar. Söker hundägaren en varelse att dominera på samma sätt som torsken söker efter en människa att äga som står lägre ner på statusstegen?

Jag rycks med på ett sällsynt sätt av berättelsen om huruvida Martin får behålla sin nya vän. Det finns en känslomässig äkthet som jag har saknat i andra Ohlsson-romaner, kombinerad med en förmåga att dechiffrera samtidens koder. Främst vantrivseln hos den del av en vilsen manlighet som jobbar hårt för att vara schysst och korrekt men som alltid kommer vara fel i domarens blick.

LITTERATUR

Bengt Ohlsson

”Drick värmen ur min hand”

(Bonniers)

*

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Mer läsning

Annons