Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chefredaktören: Så länge ungdomarna reser till Auschwitz kommer vi aldrig att glömma

Artikel 2 av 17
Dalaungdomar i Förintelsens spår
Visa alla artiklar

Annons

Några av texterna här i dag känns viktigare än vanligt. De handlar om ett av mänsklighetens allra grymmaste brott och hur det tolkas av våra unga.

Helena Nyman, chefredaktör och ansvarig utgivare DT.

32 ungdomar från ABB Industrigymnasium i Ludvika har sett Förintelsens koncentrationsläger inifrån. Kanske är det extra viktigt att unga som kommer från en kommun där nazisterna marscherar på gatorna på 1 maj, får uppleva tegelbarackerna, järnvägsspåren som förde fångarna dit, taggtråden, högarna med skor och listorna med namn på judar som gasades ihjäl.

Att själv få uppleva och se är bästa vägen till kunskap och insikt

Många föräldrar och skolor har rest och reser fortfarande med barn och unga till utrotningslägren i Auschwitz. Att själv få uppleva och se är bästa vägen till kunskap och insikt. Om det ens går att förstå vad som faktiskt föregicks där. På riktigt.

Otvetydigt är det så att skillnaden är stor på att läsa om utrotningen av miljontals judar i skolboken och att känna grymhetens närvaro i hela kroppen.

Under det här året som gått har DT aktivt tagit ställning emot extremism och för tolerans tillsammans med bland annat förintelseöverlevande Hédi Fried som kom till Ludvika på 1 maj förra året när NMR demonstrerade – ett arbete DT:s redaktion och politiska redaktör Gabriel Ehrling Perers prisats för. En del av prissumman användes nu när vi följde med på klassens resa.

DT:s redaktion med Gabriel Ehrling Perers i förgrunden tilldelades Klara Lindh-stipendiet för tidningens arbete emot extremism. En del av prissumman har använts för att följa med en klass till lägren i Auschwitz.
Flera av dem har vittnat om hur svårt det var att ta in det ofattbara, hur känslorna stängdes av som ett försvar

Ungdomarna reste till Polen med uppdrag att komma hem och berätta. Flera av dem har vittnat om hur svårt det var att ta in det ofattbara, hur känslorna stängdes av som ett försvar. Det som var så svårt att sätta ord på har eleverna ändå klarat av i Breven hem.

Det är deras personliga upplevelser som vi publicerar nu under två dagar.

Den som besökt Auschwitz eller Treblinka glömmer aldrig. Så länge vi håller historien levande är chansen också stor att förintelseförnekarna eller de som försvarar nazisternas folkmord, inte har något att hämta hos kommande generationer.

Annons