Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Sten Widell: Så föddes turismen i Grövelsjön

Det var mycket genom ett hundliv som turismen startade i Grövelsjön.

Grövel-Jakob hade en valpkull som han skolade till jakthundar. Sedan annonserade han i Stockholmspressen och erbjöd hugade att komma upp till fjällvärlden för att lära sig jaga. Varefter annonsen lockade folk till Grövelsjön snickrade Grövel-Jakob sängar till jägarna och 1927 anges som det år som han började ta emot turister i den byggnad som kom att bli Grövelsjögården.

Det var först tio år senare, i december 1937, som STF:s fjällstation invigdes ett stycke därifrån.

Grövel-Jakobs dotter Ebba tog under 1940-talet över pensionatsrörelsen, samtidigt som hennes son Bengt genom morfars jaktverksamhet fått möjlighet att träffa flera intressanta människor. En av dem var Stellan Mörner som hade en rad styrelseuppdrag i svensk verkstadsindustri. Han förstod att Bengt en dag skulle ta över driften av Grövelsjögården och erbjöd därför att hjälpa honom förkovra sig i Stockholm.

– Jag fick restaurangutbildning på Stallmästaregården och fick bo hos Mörner i slottsmiljö under utbildningstiden. Det var häftigt för en tonåring, berättar en alltid lika glad och positiv Bengt och tillägger att han först fick lära sig stycka innan han fick ta plats i köket.

Den 1 juli 1960 hade Bengt Jacobsson blivit ganska hemtam som kock och nu tog han bussen hem till Grövelsjön för att omsätta sina kunskaper i Grövelsjögårdens kök. Med på samma buss hade Bengt spanat in en flicka som hette Kerstin och som reste till Grövelsjön för att jobba på Sjöstugan.

– Det sa klick och sex år senare tog de tillsammans över styret av Grövelsjögården. Då hade Bengt i sex år jobbat som kock på fjällstationen och där blivit ytterligare hemtam bland grytorna i köket.

Bengt kan inte nog berömma värdet av sin livskamrat Kerstin.

– Hon är helt enastående. Jag förstår inte hur jag skulle ha klarat mig utan henne, säger han.

När jag besökte Grövelsjögården i början av 1970-talet hade verksamheten utökats. Bengt hade initierat fjällräddningsverksamheten i området och han hade vid det här tillfället två schäferhundar, Roy och Asco. De jobbade som lavinhundar men även som allehanda hjälpredor vid Grövelsjögården. De båda hundarna var barnvakter och när kvällsbussen kom med postväskan gick de punktligt och hämtade hem den till husse och matte. När jag vid ett besök berättade för några snickare att jag sökte Bengt sa de åt en av hundarna att hämta husse. Så gick det till och det var rörande att se och uppleva klokskapen hos dessa djur.

Bengt har haft och danat flera schäferhundar och färdigheterna att bli kompis med jyckarna lärde han sig bland annat vid Hundskolan i Sollefteå.

När turistströmmarna ökat och behovet av fjällräddningsverksamhet ökat skaffade Bengt en folkvagnsbuss, stoppade in en madrass och så hade han ordnat sjuktransport till Särna sjukstuga när det hade gått galet för en och annan turist.

– Till och med en havande kvinna fick jag transportera vid ett tillfälle. Hon var norska och jag fick köra under lite dramatiska omständigheter men vi kom i tid till Drevsjö där hon födde sitt barn.

Grövelsjöns närhet till Norge skapade mycket spänning under krigsåren på 1940-talet. Bengt berättar om en slåtteräng på andra sidan om Grövlan där det fanns en lada ”depåladan”. I den ladan lämnades från svensk sida förnödenheter av olika slag till hjälp åt de som kämpade mot fienden på norskt territorium.

Flera har undrat varför Bengt Jacobsson inte skrivit en bok om alla sina upplevelser, men det har inte blivit av säger han. I stället har han vid åtskilliga tillfällen satt på sig dragspelet och iförd kockmundering spelar och sjunger han ”Grövelsjövalsen” med glimten i ögat.

– Det händer att jag fortfarande tar fram spelet, men det är inte så ofta nu för tiden. Jag tog pension för flera år sedan och nu kan Kerstin och jag se hur Grövelsjögården drivs vidare genom ett tyskt par, Cornelia och Markus, som sköter det mesta av verksamheten. Vi har verkligen haft tur som fått dem att engagera sig i Grövelsjögården, sammafattar Bengt Jacobsson.

Sten Widell