Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Punschverandahögern sänker inte bara Anna Kinberg Batra – utan också Moderaterna

Det är svårt att inte bli lite skadeglad när man följer Moderaternas opinionsmässiga kräftgång. Det är lite rätt-åt-er-läge över det hela eftersom modsen flirtat med Sverigedemokraterna och allmänt förvirrat sig i konservativ riktning.

Eller kanske bara förvirrat sig i största allmänhet.

Samtidigt är det omöjligt att inte känna viss sympati för Moderatledaren Anna Kinberg Batra. Hon förefaller vara betydligt bättre än sitt rykte.

Under de pågående interna stridheterna så har Anna Kinberg Batra visat att hon är beredd att kämpa och slåss för sitt partiledarskap, och det är just sådana egenskaper man vill se hos en statsministerkandidat.

(Som förmodligen aldrig kommer att få bo i Sagerska.)

Annat kan man säga om hennes partikamrater.

Det finns någonting rätt slafsigt, schakal- och asgamsaktigt över hur allt fler moderatpampar nu girigt cirklar runt den skadeskjutna partiledaren.

Ja, för att inte tala om hur vi inom medierna hanterar partiledarfrågan...

Visst går det att ha synpunkter på ledarskapet, men det är rätt uppenbart att det inte direkt är Anna Kinberg Batras fel att det internt finns en stark punschverandahöger – som nu driver Moderaterna i en farlig riktning.

Ja, rakt in i armarna på Jimmie Åkesson.

Ur ett strikt liberalt perspektiv kan Anna Kinberg Batra framför allt hållas ansvarig för att hon inte klarat av att tydligt markera rågången mellan Sverigedemokraterna och en anständig höger.

Under Anna Kinberg Batras ledning har Moderaterna blivit opålitliga, för att inte säga vulgära; sett till ledande företrädares många uttalanden på sociala medier. Hon har helt enkelt varit alldeles för svag i förhållande till de åsiktsströmmar som nu råder inom partiet.

Men ytterst handlar det inte om partiledaren utan om riktningen.

Ska det moderata projektet utgå från en statsvurmande konservativ betongpolitik, utan någon som helst frihetsdimension, förtjänar partiet heller inte några större sympatier (eller för den delen, väljare).

Argumentet att Moderaterna skulle föra en bättre ekonomisk politik än regeringen Löfven duger helt enkelt inte ifall M slår in på den populistiska vägen.

Det moderata projektet måste respekteras men hållas rent från de krafter som trycker partiet mot det nationalistiska slukhålet.

Dilemmat med moderater är detsamma som dilemmat med socialdemokrater. Börjar de luta för mycket åt höger respektive vänster så kommer de illiberala tendenserna i öppen dager.

Här gäller det att återigen peka mot den djupt skadliga blockpolitiken.

Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra förtjänar politiskt stöd innan de på allvar förstått att de måste bygga sina maktanspråk på ett brett parlamentariskt underlag genom att bedriva en balanserad mittenorienterad politik.

Och att ingen av partierna prenumererar på regeringsmakten längre.

Fragmenteringen kommer att fortsätta.