Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: LO-medlemmar kvar hos S

Det nyligen genomförda valet till EU-parlamentet visade att Sverige på många sätt är ett delat land.

Ibland, åtminstone i storstäderna, kan skillnaderna vara enorma mellan områden som ligger bara någon kilometer ifrån varandra. Normalt sett har vi i Sverige främst sett skillnader som berott på klass och sysselsättning. På landsbygden har C varit starkt, S har dominerat på industriorter och M har varit starkast i de rikaste områdena.

Vi ser nu nya mönster som handlar lika mycket om kultur och värderingar som inte bara har med klass att göra. En kilometer från min arbetsplats i Gamla stan i Stockholm ligger valdistrikt nära Mariatorget där MP fick 29 procent och FI 18.

Men på andra sidan vattnet ligger Östermalm där M fick 49 procent vid Oscarskyrkan och FP är näst största parti med 16 procent.

Och visst är Mariatorget inte lika rikt som Oscars församling, men vi pratar inte om ett fattigt område. Däremot är den kultur och de värderingar som finns i områden helt olika fast de bara ligger en halvtimmes promenad ifrån varandra.

Samtidigt ser vi att S, som ligger kring 10 procent i flera innerstadsområden får 65 procent i invandrartäta Tensta. Noterbart är att de svenskar som bor i Tensta inte verkar vara särskilt invandringskritiska då SD endast fick 0,32 procent där. Och Fi fick mindre än 1 procent i Tensta.

SD är svagare i Stockholm än i övriga Sverige men det finns valdistrikt i Söderort där de får närmare 14 procent av rösterna och det finns andra områden i Stockholms län där de är ännu starkare. Det som utmärker SD är att de är starka i fattiga områden med sociala problem men med relativt få invandrare, vit arbetarklass med andra ord.

Även om segregationen i Dalarna är mycket mindre än den i Stockholm är den ändå betydande. Mest anmärkningsvärt är att SD är starkast i Orsa och Älvdalen vilket knappast kan förklaras av den stora andelen invandrare där.

Det är inte Borlänge och Ludvika, med stor somalisk anhöriginvandring, som är SD:s starkaste orter. Älvdalen har väl fler renar än utomeuropeiska invandrare?

Det mest anmärkningsvärda i Dalarna, och i många andra delar av Bergslagen och Norrland, är att SD nu är större än de borgerliga partierna.

I elva av Dalarnas 15 kommuner är SD större än något av de borgerliga partierna. Det är inte S som tappar till SD. Överströmningen består i stället av arbetarklass och småföretagare som tidigare röstat borgerligt.

De LO-medlemmar som sympatiserar med S har i hög utsträckning stannat kvar hos sitt gamla parti.

Utmaningen, inte bara för politiker utan för alla oss som bor i Sverige, är att hitta ett sätt att förstå varandra och hålla ihop och inte låta det som skiljer oss åt att göra oss svagare.

Det är inget problem att människor tycker olika och röstar olika. Problemet blir när vi upplever olika verkligheter och inte förstår eller respekterar varandra.