Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: Ett foto som klär av SD:s retorik

Det var egentligen en trevlig fika. Så darrade hennes röst till. Ni känner igen melodin - den inleds med jag är "ju inte rasist", via "något är sönder i vårt fosterland" för att avslutas i "islamiseringen av Sverige".

Tongångarna hörs överallt, tydligast i sociala medier och de sprids av talkörer i kraftfullt staccato: "det är bara SD som vågar ta i problemen".

Den hotfulla bild min vän målar upp hämtar hon från sajterna som vågar säga sanningen, det vill säga hemsidor med uttalad sympati för SD. Inte sällan florerar här historielöst hat och konspirationsteorier, särskilt i kommentarsfälten, och ingen ansvarig bemöter detta.

De "sverigevänliga" sajterna har en fäbless för "nyhetsrapportering" av brott där själva bevekelsegrunden för att skriva är de misstänktas hudfärg, religion eller etnicitet.

Att etablerad media i enlighet med god journalistisk sed undviker att ange sådant anser man bekräfta att "PK-eliten" inte går att lita på. Oroväckande nog tycks allt fler tappa tilltron till etablerad press vilket SD inte är sena att fånga upp.

Hade SD varit seriösa i sina ansträngningar att göra upp med sitt mörka förflutna hade man bemött den främlingsfientliga propaganda som sprids i egna eller sympatisörers led.

Men varför skulle man? SD vågsurfar nonchalant på rädslorna och håvar nöjt in ökat stöd i opinionen. I Dalarna växer främlingsrädslan; i valet för ett år sedan blev SD Borlänges näst största parti.

Vårt efterföljande samtal blev ansträngt. Mina argument och frågor möttes av PK-huvudskakningen, vänligt, men beklagande. Nej, jag har inte har förstått någonting och är helt bedragen av gammelmedia.

När vi skiljs åt, väl medvetna om våra åsiktsskillnader, känner jag att vi befinner oss i två separata universa. Det ena förespråkar öppenhet och frihet, det andra upprätthålls genom fruktan. Den urgamla rädslan "de kommer och tar våra jobb" har kompletterats med "de urholkar vår välfärd" och "IS kommer"! Där misstro paras med förblindande rädsla flyttar inte sällan hatet in.

Där jag vill hitta säkra vägar in i EU för barn som flyr krigets helvete över dödens hav, är hon rädd för islamisering och att flyktingbarn försämrar skolan.

Där jag söker efter sätt att stötta Zlatko som tigger utanför ICA så han kan komma hem till sina barn, är hon rädd för organiserade stöldligor som hotar hennes säkerhet.

Hur ska vi kunna nå fram till varandra?

Så hände något. En bild nådde fram. Det var en bild på en drunknad liten pojke på en medelhavsstrand. Fotot klär ordlöst av SD:s inhumana retorik.

Människor i hela Europa berörs till handling. Där politiken hittills misslyckats att bygga broar mellan människor väller nu en våg av medmänsklighet fram och sköljer bort hatet på rädslans strand. Överallt väcks initiativ till att rädda och hjälpa - för att övervinna det onda med det goda.

Jag letar fram min väns nummer i mobilen för att boka en fika.