Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: Därför borde han ersätta MP:s Åsa Romson i regeringen

Annons

Miljö- och klimatfrågorna är komplexa både till ursprung och till lösning. Miljö- och klimatfrågorna är inga intressefrågor som hör till något specifikt parti, även om de råkar ha miljö som en del av sitt namn.

Miljö- och klimatfrågorna har vuxit i styrka och betydelse under lång tid. En person som uthålligt stått bi i frågornas hantering genom årtiondena är Anders Wijkman.

Han är ingen konventionell partigängare. Han har genom åren vänt sig till det parti som han har funnit för tillfället mest lämpligt som bas för att driva dessa frågor.

Därför har han kommit att uppfattas som något av en partipolitisk hoppjerka. Men viktigast är att han har varit sin huvudfråga och sitt huvud-engagemang trogen genom åren.

Wijkman har idag ansvaret för Miljövårdsberedningen, som består av representanter för samtliga partier förutom Sverigedemokraterna. Dess syfte är att lägga grunderna för den långsiktigare miljö- och klimatpolitiken.

Detta arbete har, såvitt jag kan bedöma, hittills varit framgångsrikt. Beredningens slutbetänkande kan riksdagen förvänta sig inom några månader.

Wijkman har erfarenheter från komplicerade politiska frågor på alla nivåer: i FN, som Europaparlamentariker och som svensk riksdagsledamot.

Han är ingen ytterkantspolitiker. Han söker sig mot den möjliga kompromissen. Det är nu dags att finna, definiera och genomföra den möjliga kompromissen inom klimatpolitikens komplicerade kraftfält när FN-överenskommelsen ska gå från ord till handling. Nu behövs ett samlande namn för en samlande politik.

Klimatfrågan handlar om teknologiska, ekonomiska, sociala och inte minst politiska lösningar. Klimatpolitiken är i ordets egentliga mening en systemfråga. Klimatfrågan är inte en fråga som kan lösas av den ena eller andra specialisten, forskaren eller partigängaren.

Att leda det politiska klimatarbetet är nog den svåraste uppgift politiker har ställts inför. Därför kommer lösningsarbetet i sig att kräva nya, kreativa lösningar som sannolikt inte låter sig passas in i gängse partipolitiska fållor.

Miljö- och klimatpolitiken har hittills givits en alltför undanskymd roll av politikersfären. Finansdepartementets hävdvunna dominans har tillåtits fortsätta.

Klimatpolitiken kommer aldrig att lyckas om inte finansdepartementens maktpositioner kan brytas.

Detta är regeringschefernas uppgift för att på så sätt bana väg för en klimatpolitik som kan få sin chans att konkret förverkliga Parisavtalets högstämda mål.

Därför: Miljöpartiet är för svagt för den klimatpolitiska uppgiften. Tillsätt en partipolitiskt obunden minister för denna centrala fråga. Tillsätt Anders Wijkman.