Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Därför bör fler nu läsa Tino Sanandajis förnuftiga bok om hålet i samhällsekonomin

Den här valrörelsen avviker från det normala på många sätt. Men en av sakerna som särskilt sticker ut är att ekonomifrågor diskuteras så pass lite.

Vad är det som avgör val? Jobben, jobben och jobben, har ett av standardsvaren brukat lyda. Men sällan har jobbfrågan engagerat väljarna så lite som nu.

Ekonomin? Den ordnar sig väl? För är det inte så att svensk ekonomi går på högvarv?

I veckan skrev SEB upp sin tillväxtprognos för 2018. Svensk ekonomi förväntas tuffa på och arbetslösheten falla. Det är begripligt om många uppfattar läget som gott.

Men initierade röster kommer med andra och mer kärva budskap. En trio av nyckelpersoner på området diskuterade nyligen frågan i tidskriften Kvartals expertpanel kring hur det går för svensk ekonomi.

Annika Wallenskog som är chefsekonom på Sveriges kommuner och landsting, varnar för stora underskott i kommunernas ekonomi.

En slutsats av att läsa SKL-prognoserna är att det tycks finnas risk för att kommunala skattehöjningar kommer att kombineras med ytterligare åtstramningar i verksamheterna. Smaka på den blandningen.

En annan tung varnande röst är professor John Hassler, nationalekonom vid Stockholms universitet. Sveriges tillväxt är inte alls hög, konstaterar han.

Illusionen uppstår genom att inte ta hänsyn till den extraordinärt stora befolkningsökningen Sverige haft under senare tid.

Det korrekta och vedertagna tillväxtmåttet är egentligen BNP per capita, som tar hänsyn till befolkningens storlek. Ser man till det är landets tillväxt i själva verket näst lägst i Europa.

Den tredje rösten, som tillhör nationalekonomen Tino Sanandaji, väcker ibland mer reaktioner, eftersom han emellanåt har ett hårdare tonläge i debatten än vad som uppfattas som gott uppförande.

Men det vore ett okunnigt misstag att avfärda honom på den grunden. Hans böcker är grundliga, kunniga och högst nyktra samhällsanalyser som närmast påminner om offentliga expertutredningar.

Nu i augusti utkom den senaste, Tio tusen miljarder – Skuldkalaset och den förträngda baksmällan, som dissekerar obalanserna i den svenska ekonomin. Tillväxten är dopad och under ytan har det byggts upp en förskräckande nota att betala.

Jag är rädd att den som tycker att konfliktnivån har blivit hög i svensk politik har inte mycket att se fram emot.

För när ekonomifrågorna återvänder på dagordningen kommer motsättningarna skärpas ytterligare.

Än så länge har lösningen att ”skjuta till resurser” kunnat förskrivas på alla slags dagsaktuella samhällsproblem.

Ingen är emot ”mer resurser”, varken till polisen, sjukvården eller vad det än må gälla.

Men i en krympande ekonomi handlar det inte om att skjuta till, utan om att prioritera och tvingas ta bort. Då ställs grupp mot grupp på riktigt.

Nästa mandatperiod kan få den vi lämnar bakom oss att framstå som en behaglig färd innan de verkliga bekymren började.

Peter Santesson

Opinionschef på Demoskop