Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: Därför är det dags för blocköverskridande överenskommelse om ökad belåning

Kommer det att gå åt helvete (igen)?
En nattsvart rubrik kan tyckas, men med tanke tillståndet i världsekonomin, eurokrisen som bara vilar en stund och den nya folkvandringen finns det fog för den.

En nattsvart ingress kan tyckas, men med tanke tillståndet i världsekonomin, eurokrisen som bara vilar en stund och den nya folkvandringen finns det fog för den.

Historien upprepar sig aldrig, men risken är uppenbar att vi kan gå mot en utveckling som liknar den på 1930-talet i Europa och världen. Om inte våra folkvalda klarar av att hantera situationen är risken för kaos och stora motsättningar uppenbar. Just det läge som bäddade för att de främlingsfientliga, mindre demokratiska krafterna kunde växa sig riktigt starka på 1930-talet. De senaste veckorna har jag varit i Aten och försökt förstå det grekiska dramat, jag har deltagit i möte inom OECD om tillståndet i världsekonomin och flyktingkrisen i Sverige har briserat.

Ska vi undvika kris och katastrof är min slutsats att det är dags att börja låna mer och tillfälligt öka statsskulden igen. Behövs det måste regeringen också gå till riksdagen med förslag om höjda utgiftstak. Det är rätt väg för att möta en flyktingvåg som rimligen inte är permanent och samtidigt se till att det finns pengar till de investeringar som Sverige i vilket fall måste göra.

Situationen i Grekland är minst sagt komplicerad. Att reda upp den kommer att ta tid och min gissning, som även grundar sig på bedömningen inom TUAC, OECD, är att vi kommer att ha en ny kris i Grekland inom ett år och därmed en ny eurokris. Krisen för eurozonen är alltså av allt att döma långt ifrån över. Lägg därtill att tillväxttakten i världsekonomin saktar ner. På det hela taget ett ganska dystert framtidsscenario för ekonomin globalt och i Europa. Det ställer tillsammans med flyktingkrisen saken på sin spets för Sverige. Den allt överskuggande frågan just nu är hur de ökade kostnaderna för flyktingsströmmen ska betalas. Finansdepartementet har begärt in sparförslag från departementen och det utesluts heller inte skattehöjningar, samtidigt som upplåningen redan har ökat.

De politiska partierna, med undantag för Sverigedemokraterna, har försatt sig i en mycket besvärlig situation. Först har den förra regeringen uppmanat medborgarna att öppna sina hjärtan och ta emot flyktingarna. Det skulle inte vara några problem för Sverige att klara det. Före och efter regeringsskiftet hade inte de rödgröna någon annan uppfattning.

Fram till nu, när gränsen är nådd och finansminister Magdalena Andersson vill ha in sparförslag. Sverigedemokraterna har på sitt sätt fått rätt. Migrationen kostar mycket pengar, något de andra partierna undvikit att tala om.

Om regeringen nu skulle ta till stora besparingar och skattehöjningar för att betala Migrationsverkets och kommunernas ökade kostnader kan det få förödande konsekvenser. Ni kan tänka er själva hur det kommer att låta från Jimmie Åkesson & co om sjukförsäkringen försämras, om a-kassan inte höjs och om någon momssats höjs. Det är rimligt att anta att det skulle bädda för en rejäl framgång för SD i nästa val.

I det här läget med en dämpad fart i världsekonomin, med ett Europa som går på tomgång och med kostnaderna för flyktingkrisen gäller det att hålla tungan rätt i mun. Inte minst med erfarenheterna från 1930-talet i minne är utomordentligt viktigt att det går att samla en majoritet för en politik som inte stramar åt ekonomin och skapar grogrund för missnöje och kaos. Det som behövs är tvärtom stora investeringar i kommunikationer och bostäder samtidigt som flyktingarna tas emot och integreras så snabbt som möjligt på arbetsmarknaden. Då kan den situation vi lever i just nu långsiktigt bli väldigt positiv för Sverige.

För att det ska bli möjligt krävs att regeringen slaktar några kor som har varit heliga sedan bekämpandet av krisen i början av 1990-talet. Nu är det dags att låna mer och öka statsskulden och om det behövs måste regeringen gå med förslag till riksdagen för att höja utgiftstaken.

Den svenska statsskulden är just nu 43 procent av BNP. Det är långt ifrån konvergenskriterierna inom EU som stipulerar en högsta skuld på 60 procent. Något som de flesta EU-länder för länge sedan passerat, snittet inom EU ligger närmare 100 procent av BNP.

Den svenska skulden är också raskt på väg ytterligare på väg neråt. Med nuvarande upplåning pekar Riksgäldens prognos på en statsskuld på 35 procent av BNP 2017. Lägg därtill att den svenska staten idag får betalt för att låna pengar. Riksgäldens kan just nu låna för – 0,4 i ränta på tvååriga obligationer och runt noll för de femåriga obligationerna.

En ökad upplåning där pengarna gick till flyktingarnas uppehälle och bättre kommunikationer och ett snabbt bostadsbyggande skulle rent av kunna bidra till att efterfrågan ökar så pass att inflationen ökar något. Det som Riksbanken har misslyckats med trots minusränta och tryckande av nya pengar.

Förutsatt att vi tror att flyktingkrisen är tillfällig så är det absolut inga problem att låna mer pengar för Sverige. Rimligen bör integrationen fungera så väl att många av de som kommer nu är i arbete om åtminstone 10-15 år. Om inte de äldre som kommer nu är det så bör i alla fall ungdomar och barn vara sysselsatta och bidra till Sveriges ekonomi. Då kan det visa sig att flyktingmottagandet var ett trumfkort för Sverige som fick en växande befolkning med många i yrkesverksam ålder som kan försörja allt fler äldre. Svensk ekonomi, gemensamt betald välfärd och levnadsstandard kan då fortsätta att utvecklas väl.

Men för att det ska lyckas krävs en klok hantering av det politiska läge som uppstått. De etablerade partierna har själva bäddat för att Sverigedemokraterna ska bli ett riktigt stort parti. För att undvika det måste det till en bred uppgörelse över blockgränsen om att tillfälligt låna mer.