Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: Därför anses SD-sajter ställa frågor som engagerar vanligt folk

Spörsmålet om public services vänstervridning har blossat upp igen. Expressens ledarsida menade att valet av Gina Dirawi som julvärd endast är ytterligare ett exempel på SVT:s förkärlek för vänstervurmande kändisar.

SVT:s utnämningar av programledare bör förvisso sättas under lupp men allvarligare är att vänsterdominansen återfinns på andra områden än det specifikt nöjesrelaterade.

Flera undersökningar visar att journalistkårens partisympatier har en kraftig slagsida åt vänster.

Journalister på SVT och SR lever måhända i allt väsentligt upp till bokstavsformuleringen oberoende; det är ju inte så att man talar om vilket parti medborgarna bör rösta på.

Men balanserad journalistik handlar inte bara om de frågor man ställer utan även om dem man inte ställer.

Johan Ingerö, tidigare presschef hos socialminister Göran Hägglund (KD), berättar att journalisters frågeställningar ofta handlade om "hur påverkar det här löntagarna?" men anmärkningsvärt sällan eller aldrig "vad får det här för effekt för näringslivet?".

DN:s ledarskribent Erik Helmerson kallar det för vänsterns "strukturella åsiktsöverordning".

Närapå hälften av journalistkåren bor i Stockholms län - många av dem på Södermalm. Journalister som umgås med journalister, bor granne med journalister och handlar i samma affär som andra journalister riskerar att fastna i en rödgrön vinkelvolt.

När programledare, nyhetsuppläsare eller reportrar talar om "ämnet på allas läppar" finns anledning att ifrågasätta vilka dessa alla är - vanliga svenssons eller kultureliten på Södermalm?

Hittills har journalisters utbildning och arbetsmetod setts som garant för oberoende granskning. Det finns fog för att ställa frågan om det är tillräckligt.

Robert Olsson, programdirektör på SVT, tillbakavisar kritiken om vänstervridning men medger att förändringar, såväl i tablå som i journalistisk metod, måste ske så att man kan vara mer närvarande och lyhörd för människors oro och frågor.

I 25 inslag under sex veckor rapporterade SR om tiggarlägret på den ockuperade tomten i Malmö. Inte en enda gång frågade man efter markägarens syn på situationen.

Frånvaron av allsidighet i en sådan medialt uppmärksammad fråga lämnar fältet öppet för hatsajter, sådana som sympatiserar med SD, som skickligt fångar upp blottorna.  

I en tid då informationsflödet ständigt tilltar och alternativmedia vinner mark ökar behovet av oberoende och relevant journalistik. Det är ur ett demokratiperspektiv problematiskt när SD-vänliga sajter av stora grupper upplevs vara de enda som lyfter frågorna som engagerar vanligt folk.

Det är inte konstigt om förtroendet för verklighetsfrånvänd och vänstervriden public service rasar och stödet för SD ökar.

Public service måste helt enkelt börja ta upp de frågor, vars hantering idag gör att en växande skara av medborgare rankar SVT och SR som icke trovärdiga.

Enkelt uttryckt: Som man frågar får man svar.