Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Ända sedan Reinfeldt har journalister varit politikernas nyttiga idioter - och det pågår än

Annons

Äntligen!

Jag kan inte utbrista i annat när vi äntligen fick en antydan till debatt om den minst sagt märkliga roll som medierna spelar i budgetpresentationen varje år.

Jag har skrivit om det ganska många gånger. Om hur medierna är nyttiga idioter som springer politikernas ärenden när de serveras nyheter av partiernas och regeringens så kallade mediestrateger.

Någon normal nyhetsvärdering förekommer inte. Det räcker med att man är först för att ganska perifera saker ska toppa Ekot, Rapport, Nyheterna i TV4 och de stora tidningarna.

Den tid när de politiska reportrarna tog reda på saker alldeles själva genom ett idogt pratande med politiker, tjänstemän, kollande i arkiv och genom att faktiskt läsa promemorior och betänkanden tycks förbi. Medierna har vant sig vid att bli serverade.

När Viktor Barth-Kron skrev om budgetcirkusen på sitt speciella sätt i Kvartal blev det äntligen en diskussion om detta förhållande. Det blev riktigt parodiskt när Mats Eriksson, tillförordnad politikchef på SR Ekot, i Medierna skulle försöka försvara ärendespringandet samtidigt som SR Ekots politiske kommentator Ramberg instämde med Barth-Kron på Twitter.

Jag har haft både Erikssons och Rambergs jobb och förstår dilemmat. En nyhet är en nyhet när den publiceras och tackar vi nej tar någon annan den.

Men å andra sidan måste man kunna avstå när det är uppenbart att man blir utnyttjad. Ska den politiska journalistiken kunna återupprättas och medierna uppfylla en av sina viktigaste roller i en väl fungerande demokrati krävs rutinerade, kunniga och energiska reportrar som får tid och möjlighet att ta reda på saker som annars inte skulle ha kommit fram.

Det är innan ett förslag läggs fram, under beredningen, som medierna kan spela en verkligt stor roll. Journalistik kan redovisa vilka motsättningar som finns, vilka alternativen är och ge möjlighet till en allmän debatt som kan påverka besluten innan de i praktiken är fattade.

Sannolikheten för en sådan journalistisk renässans är dock liten.

Sedan Fredrik Reinfeldts och Per Schlingmann klev in i statsrådsberedningen efter den borgerliga valsegern 2006 har pressavdelningarna tagit över mer och mer över hela linjen i Sverige. Det är inget snack om vem som styr informationsflödet och dagordningen längre.

De ekonomiskt hårt pressade redaktionerna rationaliserar och det finns inte tid för riktigt nyhetsarbete. Det gäller märkligt nog även SR och SVT som badar i pengar jämfört med de marknadsutsatta medierna.

Det är ett tidens tecken när SR Ekot går vidare med ännu en omorganisation som gör att så gott som alla ska gå på schema med OB-pass och göra allting. Några av de mest erfarna reportrarna ska bli researchers och servera programledare, vars allmänbildning väl ofta lyser med sin frånvaro.

Det är ett skämt att Ekot med den här typen av åtgärder skulle kunna leva upp till sitt mål att vara mer nyhetsledande.

Det var tyvärr länge sedan SR Ekot hade riktiga nyheter, alltså sådant som inte annars skulle ha kommit fram. Och det lär tyvärr dröja väldigt länge innan SR Ekot kommer att ha det. Om någonsin. Istället tycks SR:s fokus numera ligga på det känslomässiga och personliga planet.

Årets sommarprogram innehöll, med några lysande undantag, en radda egotrippade berättelser utan någon större allmängiltig betydelse.

I magasinsprogrammen är programledarnas standardfråga hur folk känner inför det ena och det andra.

Ledorden sant och relevant tycks ha fallit i glömska.

Anders Jonsson

F d inrikeschef för SR Ekot