Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kravet: minst tio års fängelse

En skadad kvinna som minns fragment.
Ett barn som kan ha gett olika versioner.
Och en anklagad som inte minns någonting.
Det är vad rätten har att ta ställning till i fallet Sundborn.

Annons

Gun-Britt Ström, åklagare i målet, är tydlig i sin linje.
För rätten lägger hon fram händelsen i Sundborn den 28 juli i år.
Där blev en kvinna nedslagen. Stampad på. Nedsprutad med brännbar vätska. Antänd.
Det är flera moment.
Och den åtalade mannen besinnar sig inte.
Sen fortsätter det.
Kvinnan hindras från att lämna gården.
Hennes mobil stampas sönder och slängs i en soptunna, allt medan hon ådrar sig livshotande brännskador.
Och hennes fyraåriga dotter ser på.

Att mannen antänder henne och sen hindrar kvinnan, som är en levande fackla, från att hjälpa sig själv är detsamma som att han har uppsåt att döda henne.
I vart fall skada henne mycket allvarligt.
Det menar åklagaren som nu vill att mannen ska dömas för försök till mord till minst tio års fängelse.
Alternativt synnerligen grov misshandel, till ungefär samma strafflängd.
Men var det så det gick till på gårdsplanen den där julikvällen?
Det ifrågasätter försvaret.

Björn Henriques, 54-åringens advokat, pekar i sitt slutanförande på vad han tycker är stora frågetecken i målet.
Dotterns ord, till exempel.
Vad fyraåringen sagt till andra är andrahandsuppgifter, menar försvaret, och lägger fram att flickan faktiskt inte är förhörd.
Vad är självupplevt? Vad är missuppfattat? Av vilka spekulationer och diskussioner kan flickans minnesbilder ha färgats?
Det vill Björn Henriques att tingsrätten tar sig en rejäl funderare på.

Gun-Britt Ström säger i rätten det var ett medvetet beslut att inte förhöra flickan.
Av flera anledningar, men framför allt för att det först skulle kunna ske dagar efter händelsen. Under tiden skulle barnet vara hos 54-åringens släktingar.
Faktorer som skulle kunna sudda ut gränserna hos barnet, för vad hon själv sett och vad hon hört andra säga.
I stället har åklagaren byggt sitt mål på vad flickan, i direkt anslutning till händelsen, sagt till personer som inte tillhörde familjen.
Bland dem en polis och en ung kvinna som gästade grannhuset.

Till dem ska hon, bland annat, ha sagt:
"Pappa eldade på mamma". "Han slängde hennes telefon, vi måste köpa en ny".
Grunden i målet är dock, enligt Ström, kvinnans egna uppgifter. Hon har kunnat berätta om slaget, att mannen sprutat på något på henne och att hon sedan, när han sträckte fram handen mot henne, fattade eld.
Försvaret tycker inte att det räcker.
Är det verkligen visat att han satte eld på henne? Och i så fall, kvinnan såg ingen tändare eller tändsticka, kan det ha skett med en cigarett?
Och kan det då ha varit en olycka?
– Det är inte visat att han agerat som åklagaren påstår, säger advokaten.

Han hänvisar till vad mannens släktingar sagt i rätten. De har hört flickan återge en helt annan version av händelseförloppet, i vilket pappan ska ha hjälp till att släcka mamman.
Vilken version är den riktiga?
Om mannen är oskyldig, varför låg kvinnans mobil där barnet sa, slängd i soptunnan?
Och, kärnfrågan, är det ställt utom allt rimligt tvivel att mannen har gjort det han anklagas för?
Det ska tingsrätten nu ta ställning till.
Men först ska rätten besluta om mannen ska genomgå RPU, en stor rättspsykiatrisk undersökning.
Besked om det kommer på måndag.