Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kortsiktigt politiskt tänkande och partitaktik fällde Svealandsregionen

Uppdaterad – Först vek regeringen ned sig för Centerpartiet och meddelade att man inte skulle gå vidare med försöket att bilda en storregion Norrland. Man hade därmed blidkat de centerpartistiska (sur)jämtarna och hoppades bära Svealandsregionen och Västra Götaland i hamn. Men i går stod det klart att förhandlingarna strandat helt. Det blir helt enkelt inga nya storregioner den här gången. Förlorarna är dalfolket.

Annons

Men i torsdags stod det klart att förhandlingarna strandat helt. Det blir helt enkelt inga nya storregioner den här gången.

Haveriet i regionfrågan går inte att beskriva i andra termer än ett fullständigt politiskt nederlag för civilminister Ardalan Shekarabi (S) och för den rödgröna så kallade "samarbetsregeringen".

Beskedet är djupt beklagligt – för dalfolket, för sjukvården i Dalarna och för Dalarnas framtid. Det är också ett sällan skådat exempel på politisk småsinthet och oförmåga att ta sig an vår tids viktiga politiska frågor. Regeringen hade naturligtvis kunnat nå en uppgörelse med Centerpartiet och Kristdemokraterna (partierna som fällde avgörandet när man meddelade att man följer efter allianskamraterna och lämnar förhandlingarna).

Det som saknades var helt enkelt politiskt ledarskap för att sätta sig över de blockpolitiska låsningarna som uppstått. I klartext: Allianspartierna var inte mogna och ansvarskännande nog att söka vägar framåt – och detta trots att frågan utretts av staten i årtionden.

I stället prioriterade Allianspartierna att (ännu en gång) klämma åt regeringen. Särskilt anmärkningsvärt är C:s agerande. Inte bara då projektet från första början utformats så att det skulle vinna stöd hos både S och C – den centerpartistiske trotjänaren Kent Johansson var en av huvudutredarna. Därtill har centerföreträdare tidigare talat om regionreformen som en historisk chans att få till decentralisering.

Övriga partiers agerande är mindre förvånande. Viktigast i Moderaternas universum är att ge statsminister Stefan Löfven (S) huvudvärk. Och Liberalerna – som krisar i mer än ett avseende – tycks ha som allmän strategi att lämna överenskommelser oavsett vad de handlar om. Kristdemokraterna vill egentligen förstatliga sjukvården.

Ställt inför fullbordat faktum är det viktigt att beskriva konsekvenserna av att förhandlingarna nu strandat. Detta innebär i praktiken att de nuvarande dysfunktionella landstingen – vilka av sex på varandra följande statliga utredningar dömts ut som organisatoriska reliker som inte förmår hantera hälso- och sjukvårdens utmaningar – fortsatt kommer att kunna organiseras i småregioner under nuvarande ledarskap och landskap.

Processen som sådan och den i stora delar infantila debatten manar så klart till eftertanke och behöver djupgående analys. Men redan nu står klart att det finns ansvar att utkräva: De politiker som – med paroller som "Bevara Dalarna" – argumenterat emot en regionalisering bär nu ett tungt ansvar för att beskriva hur små landsting och regioner ska kunna utvecklas på egen hand.

Regionmotståndarna jublar nu. Men det är bara en tidsfråga innan alla inser att misslyckandet har ett högt pris. Problemet är bara att det är dalfolket som får stå för räkningen.