Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstprojekt växer utanför galleriväggarna

/

Just nu pågår DrömSafari 2016 vid Norhaga gård i Hinsnoret utanför Falun. Platsen är en scen för sex konstnärers drömmande uttryck i skulptur, installation, ljudkonst och musik.

Annons

En gråmulen söndagseftermiddag i Hinsnoret. Det är i slutet av augusti. Den frodiga växtligheten börjar sakteliga dra mot gula och bruna nyanser. Några små skyltar längs stenmuren vid vägen pekar ut riktningen där de olika konstverken i utställningen "Drömsafari" finns. Så får man ge sig ut på en expedition bland barrträd och förvuxna trädgårdsland och fantasieggande byggnader för att söka efter verken. Det är inte alltid de upptrampade stigarna som leder framåt.

Projektet Drömsafari är sex konstnärer som arbetat i en kollektiv process med sina drömmar som utgångspunkt och arbetsmaterial. I första hand handlar det om de nattliga drömmarna som både i sina igenkännbara delar och totalt annorlunda och oftast skenbart osammanhängande skeenden kan berätta för oss om oss själva. Konstnären Frida Yngström har bjudit in en grupp kolleger att arbeta tillsammans och undersöka arbetsmetoder där man gått bortom det individuella omedvetna till det kollektiva omedvetna. Det är teorier influerade av C G Jung, den schweiziske psykiatern som vid sidan av Freud brukar anses, under det tidigaste 1900-talet, haft störst inflytande på synen på människans psyke. Begreppet arketyp är viktigt i den jungianska teorin och betecknar det han menade är ett kollektivt omedvetet med symboler och former som är gemensamma för människor runt hela jorden, oberoende av kultur och ursprung. Det är en teori som fortsatt diskuteras och som ofta inspirerat konstnärer. Här framhåller Frida Yngström som lett drömarbetet själva processen – snarare än att ha fokus på de yttre frågorna om hur konsten finansieras, hur den produceras, hur finishen på verken ska vara är den gemensamma processen huvudsaken. Sammantaget är utställningen en allvarligt lekfull redovisning av detta arbete.

Nathalie Wuerths performance "Rut" där hon framför en blues med sång och elbas är en trevande fullträff. Sittande på en sten bland blåbärsris och träd, sjunger Wuerth långsamt och stapplande en sång om Rut, Renhållning, Underhåll och Tvätt. Wuerth söker efter rätt tonart med sin röst, letar efter hur det ska vara medan fingrarna något säkrare hittar melodin på basen. Rut har inget hem, putsar silver, fryser damm. Dra åt skogen Rut, tömmer papperskorg och slask, tiden är knapp och dyr. Den effekt av pinsam förlägenhet som vanligen uppstår när någon spelar så falskt - är den kalkylerad eller inte? Det vet vi inte men mot slutet av sången uppstår en påtaglig närhet och relation mellan texten om den alienerade och fattiga Rut och rösten som söker rätt tonläge. Jag kan inte räkna ut vad det har med drömmar att göra men det är väldigt berörande.

På loftets övervåning visas Åskar Brickman och Vian Curtis film av en nattlig fullmåne med moln som långsamt rör sig; vattenströmmar dubbelexponerade över natthimlen skapar en annan rörelse. Mörker och ljus, kontemplativt och långsamt till sprött klingande musik.

Maria Luostarinen har gjort ett verk med utgångspunkt i Marsyastemplet som finns längst bort i den vildvuxna trädgården. En helig plats i skogen som fått en dikt tillägnad sig. Den stocktimrade faluröda byggnaden med gula kolonner är i sig själv så stark och udda att den förmedlar en ointaglig drömstämning. Mellan två träd i närheten finns ytterligare ett verk av Luostarinen, hemliga tecken skrivna på insidan av trädbark. Två rosa band visar avgränsningen mellan verket och resten av skogen.

För att ta del av Åsa Riestolas verk får man gå en liten promenad genom skogen ner till sjön. Stigen är snitslad med gröna trådar och aluminiumfolie snurrad kring smala stammar och grenar. Vid sjön finns "Drömmarnas Kaj", i strandkanten ett par små täljda träbåtar som väntar på att lägga ut. Textfragment på T-shirts och tygstycken reflekterar drömmarnas erfarenheter och känslor. Kanske kan man tänka på färjkarlen Karon som fraktade de döda över floden Styx till dödsriket Hades.

Vid sidan av vägen som kantas av en gärdsgård ovanpå en stenmur, bakom en gran, hörs Marie Bondesons ljudverk. En kvinnoröst berättar sina drömmar. Det handlar om vatten, en vägg som rör sig mot henne, flykt, övergivenhet och utsatthet. Rösten är långsam, det hörs surr av flugor och ett fördröjt eko av rösten ger ett djup i ljudbilden. Att lyssna till andra människors drömmar kan ibland vara nästan outhärdligt men när en stor gran med hängande grenar och kottar berättar stannar jag gärna en lång stund. Drömmens flyktmotiv känns plötsligt som en parallell till dagens politiska händelser.

Bland gräs och smala trädstammar har Frida Yngström placerat sitt verk, en knölig rund boll av vit papier maché, i en klyka av tre diagonala tunna trädslanor. En drömcell med teckningar i svart som sträcker sig runt formen. Det är drömanteckningar och den organiska formen är viktig för konstnären. De svarta teckningarna på den vita ytan har en gemenskap med björkstammarnas näver.

Det är alltid roligt att se konstnärers egna initiativ och utställningar på platser som inte är inordnade i gallerisfären eller de etablerade hierarkierna. Här är DIY-aspekten framträdande, små, lätt transportabla konstverk framställda med ett minimum av kostnader men med stort eget engagemang. Resonemanget om yttre respektive inre villkor för skapandet som finns inbyggt i detta arbete med drömprocesser är inspirerande för fortsatta tankar.

LÄS MER: Så var förra årets Drömsafari

Annons