Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konst skapas inte bara vid staffliet – Minnesord över Bennet Edh

Konstnären Bennet Edh, Lyshälla, har avlidit 75 år gammal efter en tids sjukdom. Han efterlämnar livskamraten Catherine Trägårdh med barn och barnbarn, brodern Ralf Edh och många vänner i stor sorg.

Bennet växte upp i Falun. Efter studenten började han på Konstfack. Hans håg stod till måleriet och när han kom in på Konstakademien slutförde han sin utbildning där. Han arbetade genom åren med olika tekniker. Med torrnål gav han liv åt La Fontaines fabler.

När han målade Musica Sveciae när de spelade veckade han duken för att ge liv och rytm åt bilderna. I många år bodde Bennet och Catherine på Södermalm med utsikt över Riddarfjärden som ofta blev fonden i hans målningar. Med åren blev målningarna mindre i formatet med motiv som fåglar i flykten eller några pimpelfiskare på fjärden. Till synes vardagliga motiv med en omedelbarhet som uppmanar oss att se den verklighet vi tar för given men som med en konstnärs ögon kan upptäckas gång på gång som när ett barn upptäcker världen.

Hemmet på Varvsgatan var en träffpunkt för många vänner. Vi möttes alltid av stor generositet och samtalen var många och livfulla. En bit in på det nya millenniet började ett nytt liv för Bennet och Catherine då de flyttade från storstaden till Lyshälla i Sörmland.

Säkert var vi många som upplevde att tillvaron i Stockholm skulle bli lite gråare, men det tog inte lång tid för oss att hitta till Lyshälla och umgänget fortsatte under nya former men med samma gästfrihet som förr. Det märktes att Bennet levde upp och njöt av att renovera, odla marken och odla bin. Konst skapas inte bara vid staffliet. En levande träfasad, en prunkande köksträdgård eller vackert staplad ved var också konst för honom. Att Bennet inte står på trappan bredvid Catherine och välkomnar oss när vi kommer till Lyshälla känns djupt sorgesamt. Saknaden är stor men kvar finns många ljusa minnen från en långvarig och genuin vänskap.

Gunilla och Ulf Norming