Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Komedi mot mörk botten

Susanne Bier får inte till tonen i dramakomedin Bröllop i Italien. Det är för slarvigt och slappt genomfört.

Annons

En romantisk komedi om en cancerdrabbad kvinna som upptäcker att hennes man har en affär samtidigt som hon kämpat med sin behandling för att tillfriskna. Tja, varför inte. En svart botten är ofta en bra grogrund för förlösande komik. Och med en regissör av Susanne Biers ("Hämnden") kaliber så finns ju alla möjligheter till en riktigt bra film.

Tyvärr får hon inte pli på blandningen av sött och salt. I alla fall inte om man har större krav på en film än att den ska vara mysig att se på. Om det å andra sidan är den viktigaste parametern för ett biobesök, då är "Bröllop i Italien" en fullträff.

Trine Dyrholm, som spelar den cancerdrabbade med den sviniga mannen, är superpiffig och har en perfekt blond peruk. Hennes dotter har en garderob att döda för och en blivande make med tillgång till ett perfekt shabby chickt hus i Italien där bröllopet ska firas i dagarna tre.

Såhär i novemberrusket går det nästan att känna doften av citronlundarna i omgivningen och när Pierce Brosnan dyker upp och charmar vår hjältinna mot fonden av ett turkost Medelhav, då är det bara "Dancing queen" som fattas för att feel-good-ometern ska slå i taket.

Har man däremot problem med alltför lättvindiga manuslösningar, slapp karaktärsbeskrivning, väl grunda känsloyttringar och "överraskande vändningar", som planteras alltför tydligt på ett tidigt stadium, då får man vända sig annorstädes. Varför inte till "Fyra bröllop och en begravning", en riktigt välgjord bröllopsfilm, som pr-materialet till denna så skamlöst jämför med.

(TT Spektra)