Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kjell stortrivs med lugnet i Knåpbodarna

Kjell Hedenskog bor i Knåpbodarna. Några hus placerade långt ute i Faluskogarna mellan Grycksbo, Sågmyra och Insjön. Närmaste "större" ort är Oxberg.

– Fast inte Oxberg i Mora, säger Kjell och ler. Man skulle kanske tro det med anledning av att jag är född och uppväxt i Mora. Men Knåpbodarna är mitt paradis här på jorden. Lugnt, skönt och fridfullt – och med stor tillgång på älg, fisk och bär.

Kjell brukade jaga i skogarna runt Knåpbodarna i yngre dar. Han gillade platsen, och undrade om han inte kunde få arrendera en tomt och bygga sig en stuga.

– Det fick jag, och med åren har den byggts till och blivit större. Sedan 1974 är tomten friköpt, och 1994 valde vi att säga upp vår lägenhet i Borlänge och bosätta oss här året runt.

Kjell har under åren haft många yrken. Han har varit lastbilschaufför, grävmaskinist och industriarbetare.

De sista 23 yrkesverksamma åren jobbade han som miljöarbetare i Borlänge.

Utöver jakt och fiske har idrotten varit Kjells stora intresse i livet. Under ungdomsåren var det skidåkning och ishockey.

– Och laget i mitt hjärta är och förblir Mora IK. Är man född i Mora är rötterna kvar där, konstaterar han.

I början av 60-talet försvann idrotten ett tag ur bilden. I stället rullade bilen in i bilden.

– Den ljuvliga raggartiden, ler Kjell. Men det blev bara några år. Sedan träffade jag Siv, och då blev det att stadga sig.

Bröllopet stod 1963, så om två år har de varit gifta i 50 år. På den tiden har de fått tre barn och sju barnbarn - och har förhoppningar på att inom kort även få barnbarnsbarn.

– 1963 började jag träna igen. Den här gången blev det tyngdlyftning i Mora Atletklubb.

Han var inte bara aktiv lyftare. Han engagerade sig också som ledare. 1965 blev han sekreterare i Dalarnas Tyngdlyftningsförbund och åren 1969-76 var han förbundets ordförande.

Han fungerade naturligtvis även som ledare inom klubben, och när familjen 1969 flyttade till Borlänge blev det ett engagemang i Borlänge AK.

Så småningom blev satsningen mera på barnens idrottsaktiviteter, och Kjell släppte engagemanget inom tyngdlyftningen.

– Men så träffade jag en Leksandskille som hette Göran Curage. Han ville köra i gång med kyrkbåtsrodd i Borlänge, och undrade om inte jag ville vara med.

Det ville Kjell, och engagerade sig dels som roddare och styrman, dels i styrelsen för Nyckelpiga roddklubb.

– 1981 bestämde sig klubben för att satsa på en egen kyrkbåt. Vi startade en insamling och den pågick fram till 1987, då vi 3 augusti kunde sjösätta Tunabygdens första egna kyrkbåt på Kulåra i Sollerön.

Det var den båt som senare kommit att heta Tunhuken. Men det var en båt Kjell aldrig fick chansen att medverka i vid tävlingar. I stället började han engagera sig i Solleröroddarna, med båtarna Jugen Jon och Sofia Magdalena.

I dag har Kjell släppt allt engagemang inom rodden också. Men lite träning blir det ibland.

– Styrketräning med ett av mina barnbarn, berättar han stolt.

Han är också mäkta stolt över sin dotter Margret Eriksson, som är travtränare i Gustafs.

Annars är det jakten, fisket och bärplockningen som i dag är de stora intressena när ingen utbyggnad av huset pågår.

– Även om min underbara familj med fru, barn och barnbarn naturligtvis är mitt allra största intresse, säger den blivande 70-åringen, som på torsdag kommer att ha Öppet Hus för de vänner och bekanta som lyckas hitta till Knåpbodarna.

Lars-Erik Måg