Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Julia Eriksson Ståhl: Moderaternas förbud mot tiggeri är ren nationalism

I tisdags meddelade Moderaterna att de vill införa ett nationellt tiggeriförbud. Det är principellt omöjligt att tänka sig ett förbud mot att någon ber om hjälp, men visst, frågan är komplex. De som tigger i Sverige tillhör ofta en i hemländerna ringaktad och diskriminerad minoritet, utan utbildning och pengar. De utgör därmed ett lätt byte för kallblodiga kriminella som skor sig på denna utsatthet.

Det är svårt att utreda människohandel. Många av de drabbade är rädda för att anmäla brotten, eller har ett bristande förtroende för rättssystemet. Vilket inte är konstigt med tanke på att de troligen aldrig har kunnat förlita sig på myndigheters välvillighet tidigare.

Men i veckan inleddes en rättegång mot två män som står åtalade för människohandel, och en kvinna som misstänks för medhjälp. De ska ha lurat flera personer till Sverige med löften om jobb och bostad, men väl på plats ska de ha tvingats att tigga. Enligt åklagare Emma Bjursten ska de ha inhysts utan tillräckligt med mat i en fallfärdig industrilokal, med undanlåsta ID-handlingar.

Förment goda avsikter kan alltså sanktionera handel med människor. Sverige måste verka för att försvåra för människor som tjänar pengar på ett institutionaliserat slaveri. Och ja, ett tiggeriförbud skulle ta bort incitamenten för denna typ av verksamhet, men det gör det inte rätt.

När Tomas Tobé, rättpolitisk talesperson för Moderaterna, försvarade förslaget i Aktuellt (5/8) gjordes detta utifrån att tiggeriet "inte får normaliseras". Det vill säga att Sverige inte ska återgå till att bli ett land där gatubilden innefattar folk med fattigbössan i hand.

Det är ett nationalistiskt och direkt inhumant resonemang som utgår ifrån att svenskar inte ska besväras av den fattigdom som finns i andra delar av världen. Moderaterna beaktar alltså inte över huvud taget det lidande som individen med fattigbössan utstår. Förslaget är ännu ett steg i den olyckliga riktning partiet tror att de måste ta för att vinna väljare.

Dalamoderaternas ordförande Carl-Oskar Bohlin lyckades lite bättre med att försvara förbudet, och fokuserade på vikten av att ta bort incitamenten för människohandel. Men det haltar ändå. Om förslaget ska få verkningskraft innebär det att polisen måste ha resurser och förmåga att faktiskt lagföra människor. Och då inte de kriminella, utan de som har fallit offer för deras illegala verksamhet. Som sagt –en fullständigt omöjlig tanke. En bättre idé, om man verkligen menade allvar med att hjälpa någon, vore väl att lägga resurser på att komma åt de kriminella?

Några tvingas hit, men andra är här inom ramen för den fria rörligheten inom EU, samma fria rörlighet som vi svenskar åtnjuter. Visst har hemländerna ett ansvar för att se till att dess medborgare får en chans till ett drägligt liv. På samma sätt som Sverige (och EU) har en skyldighet för att se till att samma länder tar sitt ansvar. Åtminstone om man vill vara en humanitär stormakt värd namnet. Moderaterna kommer inte med ett enda förslag på hur detta kan göras. De ställer inte heller, i egenskap av oppositionsparti, press på att regeringen ska göra mer.

Att ge pengar kan innebära att individen blir hjälpt i just den stunden, men det är ingen långsiktig lösning - och kan upprätthålla ett system vari människor utnyttjas. Som enskild kan man göra två saker: dels skänka sina pengar till en etablerad välgörenhetsorganisation i stället, och dels kräva att politikerna för diskussionen på rätt premisser, annars når vi aldrig rätt lösning. Sverige ska inte kriminalisera fattigom.