Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jens Runnberg: Ingen blev förvånad när den här pojken kom att utses till sin tidnings chefredaktör

Artikel 3 av 3
Nystart för Avesta Tidning
Visa alla artiklar

Annons

Den 10 april 1999 publicerade vi en artikel om en pojke som såg till att det hände saker.

13 år gammal insåg han att kulturutbudet i Åsgarnsdalen inte var tillräckligt bra och att om det skulle förbättras fick han göra det själv.

Pojken klev upp och höll ett inledningsanförande för besökarna till filmfestivalen i vilket han tackade det företag han förmått sponsra initiativet genom att låna ut en videoprojektor.

Bygdegårdens sal släcktes ned. Ljuskäglan sträckte sig genom luftens dansande damm mot den vita duken, där Alfonso Cuaróns film Den lilla prinsessan med Liesel Matthews i huvudrollen strax projicerades, den första av festivalens tio filmer, vilka visades under två festivaldagar.

Vi rapporterade återkommande om den där pojken.

Festivalgeneralen, på tidningsspråket.

Det var något särskilt med honom.

Drygt åtta år senare berättade vi att han den 9 oktober 2007 stod i talarstolen i FN:s generalförsamling och talade om varför Avesta spontanidrottsförening borde vara ett föredömligt exempel för världen.

Världen och Avesta.

Gabriel Ehrling Perers är lika självklar i båda.

När jag fick vara med och rekrytera en efterträdare till legendariske Christer Gruhs på ledarredaktionen ville Ehrling Perers inte vara en av kandidaterna.

Han fanns på radarn som driven sommarvikarie i tidningar längs norrlandskusten men hans första svar var kallsinnigt och gick ut på att han var fullt upptagen med universitetsstudierna.

Jag fick ta till de allra tyngsta av argument.

Jag fick lov att börja prata om Dalarna.

Förstod han ens hur sällan sådana här jobb lyses ut över huvudtaget?

Förstod han inte vilket privilegium det skulle innebära att ha som yrke att läsa, skriva, träffa folk och bedriva liberal maktkritik i landets största regionaltidning – tillika utgiven i Dalarna, äran och hjältarnas landskap?

Det där med studierna får vi väl lösa sen, i något specialarrangemang, förklarade jag (det gjorde vi också). När han väl ville själv fanns det liksom inte någon egentlig motkandidat.

Vi har haft sex fina år. Med åratal av skrivborden mittemot varandra har vi varit inbegripna i ett konstant redaktionellt samtal om kommun- och regionpolitiken, webpubliceringarna, sosseriet, främlingsfientligheten, bildvalen, framtiden, maktmissbruket, rubriksättningen, populismen, tidsandan och nästa utgivningsdags ledarsida.

Vi har ätit goda arbetsluncher i varenda en av Dalarnas 15 kommuner, för det är ledarredaktionens officiella linje att goda luncher runt om i Dalarna är viktiga.

Samtalet har fortsatt hela tiden. Vi har läst varandras råtexter, ändrat, stångats, prövat argumenten, strukit och finslipat. Det är genom ett sådant arbete, som så mycket av ens personlighet tar plats i, som man blir vänner för livet.

Vi har skrattat mycket också.

Nu är det för Avesta Tidning som för mig på ledarredaktionen 2013. När Gabriel Ehrling Perers vill själv finns det liksom ingen egentlig motkandidat.

En mer självklar chefredaktör för DT:s titel i Avesta är helt enkelt omöjlig att tänka sig. Nystarten för Avesta Tidning blir dessutom ett pionjärprojekt – naturligtvis kommer fler av våra lokalredaktioner bemannas upp på centralredaktionens bekostnad om nyordningen i Avesta faller väl ut.

Han har själv sagt att han tycker han får rejält med resurser till nysatsningen (bemanningen i Avesta ökar med 200 procent!) och att om den här tidningsägaren inte lyckas så kan ingen tidningsägare lyckas.

Men någon måste göra det på plats också.

Någon måste ned i myllan där den finns och ha förmågan till helikopterblicken från högre höjd.

Någon måste leda en redaktion som träffar människorna, tar reda på fakta, sållar det väsentliga från lappri, har det varma hjärtat för bygden samtidigt som den har den kalla blicken på vad som faktiskt hänt, händer och är på väg att hända.

Tidningsägaren må ha givit förutsättningarna men utöver det krävs en särdeles extraordinär person.

Det krävs en Gabriel Ehrling Perers.

Om inte han lyckas göra en tidning i Avesta som är epicentrum för kommunens offentliga liv och en resolut lokal maktgranskare kan ingen lyckas göra det. Det vet jag, för jag vet på djupet vad han går för.

Avesta Tidning kunde inte ha fått en bättre chefredaktör.

Annons