Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jean Alexander föddes i farstun

/
  • Här har inspirationsagenten Britten Sjöberg-Strömberg använt tekniken varmprägling när hon har tryckt mönstret av tändsticksaskar på en kudde. BILD: ANNA AHNÈR

Annons

- Jag klippte av navelsträngen själv, och det är jag riktigt stolt över, säger Alexandra.

Alexandra bor nu med sin son i Anne Thomsons familjehem i Kettsbo utanför Garpenberg. De bor där för att Alexandra har lämnat ett trassligt liv bakom sig så hon behöver extra hjälp och stöd eftersom hon är ensamstående mamma.

Jag ber henne berätta från början till slut om förlossningen.

- Åh herregud! Det är så mycket! Det började klockan tre på eftermiddagen den 18 januari när jag var på rutinkontroll hos barnmorskan. Det kändes som vanligt, fast jag hade lite ondare, och vi trodde det var förvärkar, det brukar man ha innan förlossningen. Jag tog bussen hem, och då fick jag värkar igen. Anne hämtade mig vid bussen och frågade hur jag mådde, och jag sade att jag mådde dåligt. Värkarna hade kommit tätare nu. Klockan tio på kvällen ringde jag min mamma och berättade att jag mådde dåligt.

Alexandra gick och lade sig som vanligt, men somnade aldrig på grund av smärtan. Klockan ett på natten skrek hon så att Anne vaknade och sprang in på hennes rum, då var det tydligt att förlossningen kommit igång. Anne ringde Falu lasarett och där sade de att de kunde komma in.

- Vi blev båda stressade, och jag hade så ont att jag inte kunde röra mig, jag låg i sängen och Anne fick plocka ihop mina saker. Vi satte oss i bilen, och efter 15 minuter kände jag att huvudet var på väg ut!

Det var rejält kallt ute och inte lämpligt att föda i bilen. Eftersom Anne och Alexandra befarade att de inte skulle hinna fram till lasarettet åkte de hem till Annes vän Annette Falk i Sundfiske. Annette ringde ambulansen, samtidigt som hon fick hjälpa till att bära in Alexandra som inte kunde stå på benen längre. De hann inte längre än in i farstun, då Alexandra kände att huvudet redan var ute.

- Hon hade sinnesnärvaro att lugnt vänta in nästa krystvärk då barnet kunde födas, berättar Anne.

Anne och Annette tog emot barnet, och kollade att allt var okej. Barnet lades på mammas varma mage.

- Efter en halvtimme kom ambulansen. Vi hade inte klippt av navelsträngen än, utan när vi kom fram till sjukhuset klippte jag av den själv, och det är jag riktigt stolt över, säger Alexandra och skrattar.

Vi pratar lite om hur andra ser på att hon är så ung och har barn, och Alexandra berättar att hon är den äldsta mamman i hennes kompiskrets, så de tycker inte att det är så konstigt.

- Mina kompisar tycker mest att det är roligt, men de vuxna frågar ibland "är det inte jobbigt att vara så ung mamma?", eller så säger de att jag är så ung och har hela livet på mig. Fast det har mest varit positiva reaktioner.

Mer läsning

Annons