Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jan byggde sitt eget fartvidunder

Själv är bäste dräng.
Det gamla ordspråket passar bra in på Jan Hallman som för egen hand förvandlat en genomrostad Volvo till ett mullrande fartvidunder som nu rullar på landets dragracingbanor.
– Adrenalinkicken i startögonblicket är obeskrivbar, förklarar den lätt motorgalne Borlängebon.

Annons

Jan Hallmans dragracingäventyr började för knappt två år sedan och det i och med inköpet av en gammal Volvo ur 140-serien som definitivt hade sett sina bästa dagar. Något som dock inte avskräckte.

– Bilen var i princip ett enda stort rosthål och egentligen bara skrot, men jag gillar utmaningar. Att lösa problem är halva nöjet med att skruva med bilar, förklarar Jan Hallman.

Efter att under åtta månaders tid i princip ha bott i verkstaden kunde Jan förra våren konstatera att den rostiga Volvon förvandlats till en nylackerad och minutiöst genomgången tävlingsbil med i runda slängar 450 hästar under huven.

– Jag har bytt hela chassit, satt in nya hjulhus och en egenkonstruerad hjulupphängning, byggt en Chevy 383-motor på 6,2 liter och 600 hk som ger en acceleration från 0 till 201 km/h på 10,8 sekunder på tävlingssträckan 402,33 meter, och det utan turbo, lustgas och andra effekthöjande saker. Det är bara plåten på utsidan, backspeglarna samt instrumentbrädan som är kvar från den gamla Volvon. Runt 140 000 kronor har jag nog lagt ut, så här långt kanske ska tilläggas. Lyckligtvis har jag stöttning från flera sponsorer och vänner som bidragit med såväl pengar som verktyg och prylar.

– Många tycker ju jag är helt slut i skallen som lägger ned så mycket tid och pengar på att åka bil i elva sekunder, men det är en obeskrivlig känsla och adrenalinkick i själva startögonblicket och det är värt varje minut och krona.

Jan och den hottade Volvon har också redan hunnit med att göra debut på tävlingsbanorna med gott resultat.

– Det blev sex tävlingar förra året och jag siktar på åtta stycken i år, bl a då Borlänge Street Open (22-24 juli, reds anm) där jag självklart vill visa upp mig. På sikt vill jag givetvis tävla också ute i Europa, allra helst då på Santa Pod raceway i England. Men ekonomin får styra så det dröjer nog ett tag till innan jag ger mig ut i Europa.

– I det lite kortare perspektivet har jag som mål att utveckla mig själv som förare och dessutom se till att bilen håller, förklarar Jan som fått motorintresset i sig med fadersmjölken.

– Jo, det är hans fel alltihop, skrattar Jan och blickar i riktning mot pappa Sten som i hög grad är delaktig i sonens motorintresse.

– Men jag har också arbetat tillsammans med Christer Gustafsson, känd dragracingmekaniker från Borlänge, och av honom har jag lärt mig det mesta om sporten och V8-motorer.

Hos familjen Hallman är intresset för dragracing och mullrande motorer något man har gemensamt. Pappa Sten finns som sagt alltid med i kulisserna och samma sak gäller mamma Kicki som fixar mat och övrig markservice i samband med tävlingarna.

– Det kan ju bli skruvande och mekande hela nätterna ibland så det är väldigt viktigt att ha en bra kock med sig, och den biten fixar mor galant. Vi packar in oss i husbussen och åker tillsammans till tävlingarna så det här är faktiskt något som stärker familjesammanhållningen, menar pappa Sten som är helbelåten med sonens val av sportutövande.

För en sport är dragracing slår han fast.

– Absolut. Fotboll och hockey varken låter eller luktar. Riktig sport ska mullra och lukta bensin, så är det bara, skrattar han.

Jan å sin sida är nöjd han också. dels med att flickvännen "står ut" med hans intresse, dels allt då med att hans bilbygge blev så lyckat som det blivit.

– Sambon Madde måste ju bara nämnas. Hon har fått stå ut med att jag varit mer i garaget än hemma. Likaså ska Roger Andersson ha ett stort tack för sina svetsjobb, säger Jan tacksamt.

– Bilen är i princip helt uppbyggd utifrån egna tankar och idéer och den funkar alldeles utmärkt vilket givetvis är både skönt och roligt. Om jag fick göra om hela bygget igen skulle jag göra på exakt samma sätt, möjligen med undantag att förarstolen skulle justeras fram några centimeter. I övrigt är bilen precis som jag tänkt mig, avslutar en av Borlänges snabbaste Volvoförare.