Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

- Jag var verkligen illa däran

Strax efter starten i Vasaloppet föll Robert Maras ihop.
Tusentals skidåkare passerade. En enda, Kristina Mildvind, stannade för att fråga hur det var.

Annons

– Det berörde mig starkt att Kristina hjälpte mig, säger Robert Maras.

Den vältränade Robert Maras startade i fjärde led under Vasaloppet. Men redan i den välkända backen efter starten i Berga började han må dåligt.

Han hade svårt att andas och ingen kraft kvar i kroppen. Robert stod och hängde på sina stavar när flera tusen skidåkare passerade. Kristina Mildvind, även hon en tränings- och tävlingsinriktad skidåkare som startade i led sju, såg Robert.

– Jag kom ifatt honom och frågade hur han mådde. Han tänkte ta sig till Smågan, men jag såg att det inte skulle gå. Han hade svårt att andas. Jag ringde 112 och fick tala med en sjuksköterska. Han frös och skakade. Jag tog av mig en krage jag hade på mig och försökte värma hans händer, berättar Kristina Mildvind från Rättvik.

Efter cirka 30 minuter kom tre skotrar med sjukvårdspersonal och tog hand om Robert.

– Då började jag gråta. Läkaren frågade hur det var med mig och jag fick hans smörgås. Jag tror det var tanken på att så många passerade utan att fråga vad som hänt, hur det var, som gjorde mig ledsen, berättar Kristina.

Själv bröt Kristina loppet. Men att ta hand om Robert var mer värt än själv ta sig på sig till Mora på skidor, berättar hon.

Robert fick hjälp på Mora lasarett och kom sedan till Norrköping, där han bor. Han har belagts med träningsförbud och är under utredning. Han väntar på provresultat och har kontakt med kardiologen. Robert tränar mycket och han åkte öppet spår helgen före Vasaloppet.

– Jag hade känning av att hjärtat slog, men vårdcentralen jag besökte undersökte mig och ansåg att jag kunde åka Vasaloppet. Nu äter jag betablockerare och har träningsförbud, säger han.

– För det första är jag oerhört rörd. Det berörde mig starkt att Kristina stannade och hjälpte mig. och hela omhändertagandet av Vasaloppsorganisationen och sjukvården var mycket proffsigt. Jag hoppas att vi ska kunna åka Öppet spår tillsammans, åtminstone starta tillsammans och mötas i mål nästa år, säger Robert.