Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag vågar aldrig mer ringa polisen"

"Smisk är vad du behöver".
Så skrev polismannen i ett sms till kvinnan.
Hon hade tidigare kontaktat polisen, i samband med ett självmordsförsök.
Samma natt, när han gått av sitt skift, ville polisen inleda en personlig relation.
– Jag har tappat allt förtroende för polisen, berättar kvinnan.

Annons

Det var i slutet av förra året som den 24-åriga kvinnan ringde polisen.

Hon stod vid ett järnvägsspår och tänkte lägga sig på rälsen och invänta tåget.

Hon minns att hon fick prata med en polis, en man i 55-årsåldern.

– Efter en stund sa han att det var svårt för honom att prata. Han ville ringa upp senare, berättar kvinnan.

Samma natt tog mannen kontakt.

– Han ville hjälpa mig, sa han. Och efter den dagen hade vi kontinuerlig telefonkontakt, säger hon.

Men det fanns en hake.

Polismannen krävde att deras kontakt skulle vara hemlig. Hon fick inte nämna för någon att de pratade med varandra.

Den unga kvinnan, som var deprimerad och missbrukade alkohol, kände någonstans att det inte var rätt, men hon upplevde mannen som vänlig och hjälpande i hennes problematik.

Med hans stöd lyckades hon bli fri från alkoholen.

– Men sen började det hända saker, minns hon.

Under vintern ville polismannen träffa henne. Han bestämde platser, betalade hennes bensin och samtidigt som han tjänstgjorde möttes de på olika platser runt om i länet.

– En gång hånglade han med mig. Det kändes inte okej, minns kvinnan.

Det kom också mängder av sms till hennes mobil från polismannen.

I flera anspelade han på sex.

– Jag mådde dåligt av allt det här och svarade att jag inte var intresserad av sådant, säger kvinnan.

En sms-konversation som DT tagit del av visar att polisen frågar om hon vill ha sex. Hon svarar nej, att det inte är vad hon behöver.

Han: Du behöver någonting extra.

Hon: Som?

Han: Gissa.

Hon: Säg.

Han: Smisk.

Hon: Nej, jag vill bara ha mitt liv bara.

I andra konversationer mellan dem skriver också kvinnan ord som "puss" och "älskar dig".

Varför gjorde du det, om du kände att du inte ville ha den typen av relation med mannen?

– Jag kände mig tvingad, faktiskt. Han är polis, mycket äldre, och det kändes som om jag var i någon slags beroendeställning.

– Och sedan tjatade han hela tiden på mig om att jag skulle skriva sånt, så mycket gjorde jag så för att han skulle bli lugn, säger hon.

Men till slut fick hon nog.

– Jag mådde så dåligt av hela situationen att jag ville ta mitt liv igen, berättar hon.

Kvinnan hade då tagit mod till sig och mejlat ett stationsbefäl i Dalarna angående polismannen och deras kontakter.

Det ledde till en anmälan mot polisen.

Men kort senare kom ett brev från åklagaren, med beslut om att inga åtgärder skulle vidtas mot mannen.

Samma kväll åkte kvinnan till en bro, från vilken hon tänkte hoppa.

Innan hon satt sin plan i verket kom dock en polispatrull till platsen.

Lite motvilligt berättade hon för en kvinnlig polis om anledningen till att hon mådde så dåligt.

Hon visade också, i polisbilen på väg till akutpsyk, sms från polismannen.

Det blev början på ytterligare utredningsprocess internt inom polisen.

I hela utredningsförfarandet sa sedan åklagare sista ordet.

Åtal mot polismannen skulle inte väckas.

I samma stund som kvinnan via sms meddelade polismannen att hon berättat om deras kontakter, upphörde han att smsa henne.

De har sedan dess inte hörts av.

Polisen Dalarna och den egna rättsenheten har också tittat på ärendet och kommit fram till att polismannen visserligen handlat olämpligt, men att felet han begått inte anses vara så allvarligt, att saken ska skickas vidare till rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd (PAN).

Med det är saken överspelad – för polismannen.

– Men inte för mig, säger kvinnan.

Hon har i dag, månader efter händelserna, fortfarande svårt att prata om det. Och tidvis, säger hon, mår hon riktigt dåligt.

– Jag kan bli arg också. Får det gå till så här? undrar hon.

Den unga kvinnan säger att hon mist förtroendet helt för polisen.

Det var dit hon vände sig, i en extremt utsatt situation, och blev sedan kontaktad av ett befäl som i hemlighet ville ha en relation med henne.

Han straffades, när det blev känt, med ett knäpp på näsan.

Hon fick ärr som hon känner kommer ta år att läka.

– Jag tycker att det är för djävligt.

– För om man inte kan bli korrekt bemött av polisen, till vem ska man våga vända sig då? undrar hon.

Läs i morgon: Hur ska polisen uppträda?

Rättsenheten svarar.