Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Islingby kom i kläm på grund av industrins utveckling"

Många stadsdelar glömdes bort efter den stora rivningsvågen på 1960- och 1970-talen. Knappast någon brydde sig om att dokumentera den bebyggelse som försvann. Det berättade vi om häromdagen och konstaterade att det inte heller före den här tiden fanns någon som tänkte på att samla information.

Annons

Vi berättade särskilt om Islingby som drabbades mer än andra när det nya Borlänge formades. I ett informationsmaterial som skickades ut till alla hushåll i Borlänge 1970 konstateras också att stadsdelen "kom i kläm på grund av industrins utveckling".

Det är Lars "Väder-Lasse" Andersson som har hittat materialet när han sökt information och försökt hitta en förklaring på varför så litet finns dokumenterat om Islingby.

På 1970-talet utvecklades Borlänge snabbt, invånarantalet ökade, skolor byggdes, nya bostadsområden växte fram och näringslivet utvecklades. Nya industriföretag och därmed fler arbetstillfällen välkomnades till bygden. Bra för Borlänge – inte så bra för Islingby skulle det visa sig. Orsaken: närheten till järnverket.

Författarna till informationsmaterialet konstaterar att järnverket ligger där det ligger, att ingen kan flytta det, och skriver:

"I det läget kan inte staden heller stödja nybebyggelse av bostäder inom området. Därför har Islingby planerats att bli en buffertzon för ett industriområde, företrädesvis för småindustri".

i informationsmaterialet slås också fast att speciella svårigheter är förknippade med att bo i området. Man förutspår att stadsdelen på sikt kommer att försvinna som bostadsområde med en fortskridande försämring av servicen som följd och konstaterar att det inte går att vrida klockan tillbaka: "Ingen kan stoppa utvecklingen. När nya stadsdelar planeras i vårt årtionde tar man från början hänsyn till miljön. Det gjorde man inte på 1800-talet. Därför har vi år 1970 ett Islingbyproblem".

Framtiden för Islingby var med andra ord väl utstakad för 40 år sedan och man visste att bebyggelsen långsamt skulle försvinna. Men trots detta tänkte alltså ingen på att dokumentera stadsdelen när det fortfarande var möjligt.

– Jag vill minnas att det var byggnadsvårdsåret 1975 som man på allvar började intressera sig för gamla byggnader. Men inte heller då gjordes något för att dokumentera bebyggelsen, säger Lars Andersson.

Till raden av bebyggelsedokumentationer som gjorts i Borlänge under åren, och som alla mer eller mindre bortsett från Islingbys existens, kan man också lägga en etnologisk undersökning som genomfördes 1970 av Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet på uppdrag av Dalarnas museums forskningsråd.

– Man skulle ha fokus på sociala och ekonomiska förhållanden under de senaste hundra åren och tanken var att försöka bestämma samhällets kulturella särprägel, säger Lars Andersson och konstaterar att Islingby över huvud taget inte berördes i undersökningen.

Han säger att vad som återstår för att få ett grepp om hur Islingby långsamt försvunnit är att granska Lantmäteriets flygfotografering under årens lopp.

– Det var med hjälp av ett sådant fotografi som vi på Gammelgården 1973 kunde konstatera att en tredjedel av bebyggelsen var riven, säger han.