Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brynäs–Leksand är glädje för Lennart – och sorg: "Beskedet har tagit mig hårt"

Matchen mellan Brynäs och Leksand betyder som vanligt glädje för Lennart Sundberg, 82 – men den här gången även sorg.
– Min bänkgranne sedan lång tid tillbaka på raden ovanför dog i förra veckan, det har tagit mig hårt.
Det blir så när man haft samma plats på läktaren i 50 år.

Annons

Vi ska prata "Brynäs-Leksand"-minnen är det tänkt, och det gör vi väl också – men det blir även en hel del om livet i stort– och om att allt förändras.

Lennart Sundberg är stockholmaren som träffade Gun under ett av sina många besök i Gävle som resande i jobbet runt 1964, och då automatiskt bytte AIK mot Brynäs.

1967, då Gavlerinken var nybyggd, valde han tillsammans med receptionisten på Arbetarbladet ut sektion M, rad 5, plats 30 – "alldeles bakom spelarbåsen, jag har koll på bägge" – och den platsen har han haft sedan dess.

– Och man får en alldeles särskild relation med andra runtom som också haft sina speciella platser genom åren. Det blir så, säger Lennart.

Och nu är en av dem borta.

– Stolen stod tom mot Linköping förra veckan. Och jag fick veta av en vaktmästare när jag kom till rinken att han dött. Han var i 60-årsåldern och hade cancer, jag visste att han var dålig – men beskedet kom plötsligt ändå. Och det har tagit mig hårt måste jag säga. Det känns inget vidare alls.

Lennart tittar ner i golvet, tittar upp igen, far med fingrarna upp mot ögonen – och säger sedan:

– ...men det är så det är här i livet. Man kommer inte undan, det är det ingen som gör. Men... nu ska vi ta Leksand på torsdag!

82-årige Lennart Sundberg är inne på sitt 50:e år på samma plats i Gavlerinken. Det innebär massor av glädje – men också en del sorg.

Glädjen över hockeyn, Brynäs, gemenskapen där på läktaren – den finns ändå alltid kvar. Han har i alla år delat den med bänkgrannarna och – åtminstone de senaste 52 – med Gun.

– Det var nog tur att hon var så idrottsintresserad redan när vi träffades. Vi har varit på en massa VM-turneringar ihop, och på Canada Cup. Och i många år hade hon platsen bredvid mig i Gavlerinken, men sedan några år tillbaka tycker hon det blir för jobbigt. Jag har skaffat henne TV-bilder istället.

Men att se hemmamatcherna på TV är inget du kan tänka dig?

– Nej, jag måste dit! Det finns i blodet.

Brynäs mot Leksand såg han redan på Nynäs isstadion – och sedan har det blivit så många möten att det inte går att räkna och är svårt att hålla isär dem.

– Men 1975 minns jag att Gun och jag var i Scandinavium för den avgörande SM-finalen, vi flög från Rörberg med laget. Det var härligt.

Man kan uppskatta minnena även om Brynäs faktiskt förlorat. Det var den finalen som Stefan "Lill-Prosten" Karlsson nog troligen kanske möjligen avgjorde – men fick målet bortdömt och sedan avgjorde Roland Eriksson istället.

Var det mål, det där som "Lill-Prosten" gjorde?

– Ja. Ja, det var det ju.

Ibland har Brynäs vunnit (ganska ofta faktiskt...), ibland Leksand – men när Lennart får säga vad han tänker mest på när de här klassiska mötena kommer på tal blir inte resultaten det väsentliga.

– Det är matcherna som sådana, man har verkligen saknat dem varje gång lagen inte mötts. Och det är tack vare det som varit förr, då det var Brynäs och Leksand som dominerade under 60- och 70-talet, som mötena är så speciella i dag. Även om styrkeförhållandena är lite annorlunda.

Brynäs spelar en än viktigare roll för Lennart sedan pensionen, han slutade arbeta redan vid 55.

– Jag bestämde mig för det, och det ångrar jag inte. Det svåraste var väl att tappa den sociala kontakten med människor man jobbat med. Men jag började måla istället, och är med och driver en verksamhet högst upp i gamla fängelset. Sedan är vi ett gäng gamla brynäsare som träffas regelbundet varje månad också.

– Jag var faktiskt ned till Ekerö med en tavla jag målat till en riktig Brynässupporter som fyllde 100 alldeles nyligen. Hon heter Anna Eriksson, och bodde i Gävle för många år sedan. Brynäs klubbdirektör Johan Stark skickade med en jacka, en bok och en vimpel också. Hon ser alla matcher på TV hon också.

Lennart, han sitter på plats 30, rad fem, sektion M på torsdag igen. Den här säsongen har Brynäs bjudit på säsongsbiljetten.

– Än är det rätt okej med gubben, även om jag åkte på en hjärtsmäll för nåt år sedan och har pacemaker inopererad. Man har inget vidare flås, men jag känner mig i skaplig form ändå.

Lennart tippar 4–2 till Brynäs.

På raden ovanför saknas en gammal kompis.

Men det är så det är här i livet.

Mer läsning

Annons