Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

MIK-stjärnan om mardrömsskadan: "Fyra–fem gubbar stod och slet i axeln för att få den på plats"

Han åkte på sin tredje axelskada på ett år och har nu spelat klart för säsongen.
Här talar Patrik Eklund, 25, ut om smärtan, det tuffa beslutet – och Mora IK:s väg mot SHL.
– Kan man ta ytterligare ett steg och bygga på det här för varje år så tror jag det slutar hur bra som helst då kan det gå hela vägen, säger han.

Annons

TV: Skadad – se Morabackens nya sysselsättning: "Snickeriet går bra, värre med målningen"

Patrik Eklund slår sig ner på läktaren i Smidjegrav Arena.

Han gnider tummen på vänsterhanden mot pekfingret.

Envis vit målafärg har dröjt sig kvar på huden.

– De har satt mig i arbete inne på kansliet. Kan man inte spela så får man göra andra saker, säger han och ler.

Han ser ut över den tomma rinken.

Det är lunchtid och normalt sett hade hans lagkamrater tränat nedanför honom – men den här förmiddagen är de hemma och sover efter en resa från Malmö som innebar tre nya poäng.

Själv har Eklund stått utanför laget sedan den där smällan i Oskarshamn i början av oktober.

– Ja, vad ska man säga? Till vardags är det ganska bra med axeln, men jag har problem med den när jag spelar.

Efter en vurpa under ett boxplayspel mot Oskarshamn var det färdigspelet.

Det har varit en pågående historia det här med axeln.

– Jag åkte på det här första gången i fjol. Läkaren sa då: "En gång är ingen gång". Så jag körde rehab och det kändes bra. Jag ville ge det en chans.

Morabacken Patrik Eklund har seplat klart för säsongen och tvingas följa laget från läktaren.

Han kom tillbaka, men skadan slogs upp igen. Totalt blev det ändå 22 matcher i fjol.

Inför sommarträningen var det en väldigt revanschsugen Moraback som laddade för en ny säsong.

– Jag hade tränat bra. Allt kändes jättebra. Det kändes som en liten revansch för mig själv. Det skulle bli så kul att spela igen.

I den sjunde matchen för säsongen var olyckan framme igen.

– Jag sa det direkt när jag trillade... Det var Pierre (Engvall) som kom fram till mig först, och jag sa: "Axeln är ur led".

Eklund hade gjort samma resa i smärta två gånger tidigare.

– Första gången det hände åkte vi direkt upp till sjukhuset här i Mora. Då gick det bra. Det tog bara en halvtimme så var axeln på plast igen.

Den här gången blev det annorlunda.

Ambulansen dröjde och när det så var dags för transport visade det sig att det inte fanns någon ortoped i Oskarshamn.

– Det tog en jävla tid. Den här gången fick jag åka ambulans i sju mil först. Sedan skulle de röntga axeln ...

När felet konstaterats började helvetet på riktigt.

– Jag tror det var fyra eller fem gubbar som stod och slet i axeln för att få den på plats. Jag hade andra saker att tänka på just då än om jag skulle kunna spela hockey.

Kan du beskriva smärtan?

– Det gör så fruktansvärt ont. Ända tills den kommer på plats. Så fort den ligger rätt igen gör det inte ont längre. Jag behövde inte äta några tabletter eller så efteråt. Däremot var jag jävligt neddrogad på sjukhuset. Man får ganska starka grejer när de ska dra en axel på plats igen.

Så här en dryg månad efteråt ligger minnet fortfarande kvar.

– Om jag säger så här, det räcker med såna här grejer nu. Det är ganska sjukt egentligen hur ont det kan göra.

Efter tre vändor står det nu klart att Eklund tvingas till en operation.

– Ju fler gånger det här händer ju sämre blir axeln. Efter första gången var det okej, men ju fler gånger det inträffar ju osäkrare blir man i situationerna också. Det går inte att vara ute på isen och undermedvetet tveka lite. "Nästa situation kanske det smäller".

Patrik Eklund kommer att få vänta tills nästa säsong innan det är dags att dra på sig Moratröjan igen.

I onsdags togs beslutet att Eklund ska opereras vilket innebär att säsongen nu är över.

– Det känns bra att göra det här nu. Det är drygt att hålla på och spela i sex–sju matcher seadn är det sex veckors rehabträning. Det blir inte bra.

Hur har de här veckorna varit?

– Vad ska jag säga? Jag får säkert 50 frågor varje hemmamatch. Jag har egentlingen inte vetat vad jag ska svara. Jag har inte vetat vad jag ska säga. Nu har vi kommit fram till att operation är det bästa.

Har det varit ett svårt beslut?

– Både och. Det känns ganska skönt att få det här fixat nu. Det är ett stort beslut, men det är det bästa. Skulle jag göra det här efter den här säsongen så kommer jag att gå och rehaba in i nästa säsong istället. Då känns det som om jag gör två säsonger som är halva så att säga. Därför kändes det bäst att göra det här nu.

Sett till historien svider det dock att tvingas vara utanför laget.

– Det är jävligt frustrerande. Det är en jobbig situation. Men, det är som det är. Det går inte att göra något åt. Jag har varit skadad en del nu och jag vet att det hjälper inte att ligga hemma och gräva ner sig. Jag kommer ingen vart med det.

En del spelare gömmer sig och vill inte vara en del under en skadeperiod, det är för jobbigt att vara nära laget, hur fungerar du?

– För mig är det roligare att vara med. Skulle jag vara hemma nu skulle jag inte må bra. Jag är så som person. Att ha ett projekt igång. Jag tycker det är bättre att vara här och träna samtidigt. Det är lättare att få den biten gjord då också.

I väntan på operation och att köra rehab är Eklund inte sysslolös.

– Det är bättre att vara här nere med grabbarna, köra min rehab, titta på matcherna och kanske kunna hjälpa till på något sätt. Jag hjälper "Boggen" (Håkan Bogg) att slipa skridskor tillexempel. Jag vill vara en del av det här. Det kanske finns saker jag kan snappa upp från läktaren och delge Jeremy. Om det sedan hjälper vet jag inte, men det känns som om jag gör något. Det känns lättare att få träffa kompisarna, ta en kaffe i soffan och prata lite skit med dem.

Det var en hockeymatch det gick käpprätt åt helvete i. Jag tycker inte att det var en hockeymatch som speglades i resultatet. Vi hade jättechanser att göra mål men gjorde det inte. Haukeland gjorde några fantastiska räddningar i den matchen.

Och, just det faktum att Eklund och de skadade spelarna sätts i ett sammanhang hyllas nu av MIK-backen.

– Vi är lyckligt lottade här. Vi har tre riktigt bra tränare som bryr sig och en kille som sitter högst upp som också bryr sig. Peter Hermodsson kastar inte ut någon utan tar hand om oss. Det är mycket värt när man hamnar i en sån här situation. Det känns som om Mora IK är på rätt väg på flera sätt.

I onsdags kom femte raka segern och på fredagen väntar Oskarshamn hemma.

Hur ser du på processen ni är inne i?

– Det är spännande. De förutsättningar vi jobbar med ekonomiskt. Jeremy gör ett fantastiskt jobb att plocka in spelare. Där är han helt outstanding tycker jag. Han har bra kontakter och hittar bra spelare som bidrar. Han tar inte hit någon som bara är här. Hermodsson gör ett bra jobb, även om det är en tuff ekonomisk värld. Vi har ett av de billigaste lagen men spelar som ett topplag. Vi är inte där på tur, utan vi visar varje match att vi har ett bra lag.

Vad beror det på att ni lyckats så här långt?

– Svår fråga. Det är bra stämning. Jeremy är fantastiskt bra på att få unga spelare att växa in i det. Kolla på Engvall, i mitt tycke är han kanske seriens bästa forward. Där var han inte riktigt när han kom. Man gör saker på att bra sätt här nu tycker jag. De tar hand om alla här och har en jättebra hockeyutbildning.

Laget var nära att ta sig hela vägen till ett kval i fjol – men föll på mållinjen efter en mardrömsavslutning i Leksand.

Vad var det som hände där egentligen?

– Jag vet inte vad man ska säga om den matchen så här i efterhand. 6–0 speglar inte den matchbilden. Kanske att vi blev lite fundersamma hur vi skulle spela matchen. Vi kunde förlora med fyra mål. Det kanske sitter där i bakhuvudet hur vi skulle hantera den här matchen. Man kanske blir osäker på hur man ska hantera det. Backa hem eller gå för det samtidigit som de bara har att gå för det. Det är bara full fart framåt i stort sett.

Var ni för unga i huvudet erfarenhetsmässigt?

– Jag tror det. Jag tror att insikten är att det inte är så farligt att spela en ishockeymatch. Det var en sjukt speciell match. Det var slutspelsmatch, det var Leksand borta och det var fullt. Det är klart att det var speciellt. Har man inte varit med om det förut så kan det vara jobbigt mentalt att ladda för en sån match.

Har du sett den matchen i efterhand?

– Nej, det har jag inte gjort. Jag tror att jag kommer att låta bli också. Det känns inte som ... Det var en hockeymatch det gick käpprätt åt helvete i. Jag tycker inte att det var en hockeymatch som speglades i resultatet. Vi hade jättechanser att göra mål men gjorde det inte. Haukeland gjorde några fantastiska räddningar i den matchen. Får vi en en puck där, så det står 1–3 eller nåt, då är läget helt annorlunda.

Eklund tystnar, sedan säger han:

– Vi kan inte skylla på något. Leksand var värda det här. De gjorde en helt sjuk grej och det man gjorde senare i playoffet är ännu sjukare. De var värda det, men jag tycker för den skull inte att 6–0 speglade matchen.

Hur var det att åka hem efter det där?

– Det var ganska tomt och tyst på bussen.

Är det tyngsta förlusten i karriären?

– Ja. Det måste jag säga. Det är inte kul att förlora en sån match. Det var dessutom helt fel lag att förlora mot. Men, publiken fick valuta i den matchen i alla fall (Skratt). Samtidigt måste jag säga att det var en väldigt bra säsong av oss. Vi fick betala mycket för en sämre match.

Fjolåret är glömt.

Nu ser Eklund ändå framåt.

Trots att han inte kommer att vara en del av Mora IK:s resa på isen kommer han att vara en del av den på sidan om.

– Det är tråkigt att inte få vara med på resan precis nu. Kan man ta ytterligare ett steg och bygga på det här för varje år så tror jag det slutar hur bra som helst då kan det gå hela vägen. Men, det gäller att inte sväva iväg.

Hur långt det kan gå – Eklund är ändå försiktig även om det ser bra ut just nu.

– Det är lite för tidigt att dra slutsatser. Det kan bli lite vad som helst. Men, vi ligger ett till två snäpp framför vad vi var i fjol. Vi får se hur långt det räcker.

Mer läsning